Hurra!

Jag ska skriva magisteruppsats. Hurra!

Jag ska skriva om jämställdhet. Hurra! Nej, just ja, jag glömde att jämställdhet var någonting jobbigt och provocerande. Det verkar vara det enda ämnet som folk helt öppet kan kritisera och sucka över och kommentera i stil med "du ska väl inte skriva om jämställdhet du också?".

Jag tackar och bockar för att gud har givit mig denna omöjliga men hedervärda (skulle man kunnat tro!) uppgift att intressera mig för och försöka bidra till någon slags förändring mellan könen, så att vi kvinnor skulle kunna tänkas få det en liten aning bättre, i anspråkslöshetens tecken sådär, jag menar, jag kräver ju inte direkt att vi ska ha ALLT, bara ungefär lika mycket.

Det är uppenbart att i samhället så är man bättre och mer värd att respektera och uppmuntra om man till exempel jobbar med att konstruera en cool apparat som är lite lite bättre än den förra nästan likadana apparaten än om man jobbar med (vissa) demokratiska frågor. Ja, det är ju bara en liten oskyldig demokratisk fråga som handlar om att hälften av jordens befolkning borde ha det lika bra som den andra hälften, ungefär som att svarta och vita ska vara lika mycket värda och behandlas på samma sätt. Man kan inte vänta sig att folk ska ägna intresse åt ett sånt litet undanskymt område eller tro att de skulle tycka att det är bra om man jobbar för det på ett eller annat sätt.

Hallå liksom! är det troligt att det kommer bli nån skillnad eller? Jag menar, guuuud vad jag är naiv - kan jag inte bara ge mig!? Fan heller.

Om hundra år, när samhället har gått lite framåt igen, då kommer man att tycka att de som strävade efter lika delad föräldraledighet (=kvinnors möjlighet till ökad ekonomisk jämlikhet) var de smarta och framåtsträvande. Inte de som klagade på mig för att "ska du inte sluta skriva om det där?", "tröttnar du inte?", "jaaaa, alla har ju sina intressen". Jag tycker att det är viktigt och intressant och man ska skriva om och ägna sig åt sånt som man tycker är viktigt och intressant. (Annars kan man ju bli kåraktiv och ägna sig åt att skaffa kontakter istället, eller kanske bara gå och dö.) Men tröttnar, jo det gör jag, på alla bakåtsträvare.