Praktiskt - fuck you!

Argh!

Skulle ut och festa förra helgen med två kompisar. Innan hade jag haft en utläggning om att vi väl kunde låta bli att ta med pojkvännerna ("Neeejj! Inga pojkvänner!") - det gör ju ändå inte saken roligare och jag vill väl träffa mina kompisar och inte deras parkonstellationer. Vi var skitsega och höll på att somna så det blev ingen utgång - jag måste skärpa mig! Vi var på Hisingen. En kompis föreslog att vi skulle vara mer centralt nästa gång vi förfestar, så att det skulle gå snabbare att ta sig till något uteställe. Det blir ju dock lite svårt eftersom vi tre bor i varsin utkant av stan. Så underförstått, vi får förfesta hos någon av pojkvännerna som bor centralt. Det blir mer praktiskt så. Fuck praktiskt! Kan man inte ta sig till centrum från Hisingen för att festa kanske man inte ska gå ut. Så jävla jobbigt är det inte att man måste vara mitt i stan hemma hos någons andra hälft. Huew. Lite självständighet tack! Alla som festar tillsammans med sina pojk- och flickvänner är alltid tråkigare än när de festar på egen hand (senast hört: "Han sa att han dricker mindre när jag är med för då vill han ju vara med mig." Herregud!! Jag hoppas att min pojkvän inte misstycker när jag kommer hem till honom asfull för att spy och sedan däcka. Däcka - wohoo! I miss it). En av hundra kanske är ett undantagsfall.

Och en annan grej. "Nu har vi flyttat ihop", "Jaha, vad skönt", "Ja, och så är det ju mer praktiskt att bo på samma ställe och vi sparar ju ett par tusenlappar i månaden också", "Ja, det är ju jättebra". Fuck praktiskt! Är din frihet inte värd mer än en tusenlapp i månaden!? Skärp dig! Om du är låginkomsttagare och har barn kanske du knappt har något val, det kan jag förstå, men sådana situationer är ju bara ännu värre eftersom svårigheten att påverka situationen är större. Vad är det med folk!? Alla som bor ihop med sin pojk- eller flickvän är tråkigare än dem som bor själva. En av hundra kanske är ett undantagsfall. När jag bor ihop med någon pojkvän i framtiden, om det händer, ska jag ha mitt eget rum där jag kan stänga in mig och vara ifred och inte umgås exakt hela tiden och bli helt meningslös. Jag hoppas att jag har råd, men annars ska jag fan inte bo ihop. Och det är ju ändå billigare att dela så då borde man kunna dela på en större lägenhet...

Det värsta är, som vi pratade om häromdagen, att det är svårt att argumentera emot argumentet att någonting är praktiskt. Jag tycker i vanliga fall mycket om praktiska lösningar. Men frihet är skitviktigt och praktiskhet kan inte mäta sig med det!