Gick upp hyfsat tidigt för att komma iväg och hinna göra allt vi planerat. Alla låg och sov i rummet och jag kände hur skön sängen var och hur skönt jag sovit där. Åt rostat bröd med marmelad till frukost och sedan åkte vi till City Park där ett av alla termalbad ligger. Gick in och badade i en och en halv timme. De hade massa olika bassänger, inne och ute, som var mellan 30 och 38 grader varma. Utomhus hade de också massa olika vattenutflöden - från botten, trappor, vatten som sprutade från fontäner osv. Det var mycket gamla människor där, till och med en del som satt på trappstegen ner i de varmare bassängerna med käppen med sig. Säkert jättebra för kroppen. Man kunde också spela schack i en bassäng och göra vattengympa i en annan och så fanns det en vanlig simbassäng. Det var skönt att vara där, och mycket trevligt att bli riktigt ren. När vi var klara gick vi omkring lite i parken, kollade på jättestora monument på det kända Hero Square och tittade på ett slott som låg i parken och var byggt i tre helt olika stilar, ganska häftigt, särskilt den Transylvanien-inspirerade delen. En intressant sak insåg vi när vi kom till ett stort hus i parken och undrade vad det var. Vi kollade på kartan men det var inte utmärkt och vi konstaterade att jaha, det var bara något "vanligt" hus som inte var värt att märka ut. Så är liksom hela staden. Allt är superstort och pampigt men så inser man att den imponerande byggnaden framför en inte är något speciellt, som det ser ut som. Stora hus = vanliga hus. En sak som dock kontrasterar med all pampighet är tunnelbanan (som visst hade första linjen i Europa). Vagnarna är rätt små och när något meddelande ropas ut eller när vagnen stannar har de små söta signaler som låter som att de kommer från någon tivoli-attraktion. Roligt.
Hur som helst, när vi varit i parken åkte vi till hostelet och hängde upp badkläderna och lagade pasta med bönröra. Ganska tråkigt, men kändes som bra mat i alla fall. Sedan tog vi oss till typ "gamla stan", på andra sidan floden, som låg på en höjd med bra utsikt. Tyvärr måste jag säga att Budapest i stort inte är särskilt vackert att blicka ut över. På ett sätt är det konstigt, för de har så många stora och pampiga byggnader (typ alla iofs...) men de som är något "speciellt", extra fina och så, är liksom insprängda bland alla stora fulare hus. Plus att det mesta är i gråaktiga färger så att de "fina" byggnaderna inte sticker ut alls, mer än med sin arkitektur typ. Allt flyter på något sätt ihop i en stor gråaktig massa. Trist. Vi gick omkring ett tag och tittade, på en stor och fint utsmyckad kyrka, utsikten, husen längs vägarna (som vi tyckte var lite pittoreska tills vi kom på att de inte alls var det utan bara var mindre än alla gigantiska hus) och annat. Satt och åt chips på ett ställe en stund också och sedan gick vi mot labyrinten som skulle ligga i området. Hittade dit och hade som tur var lite euro som räddade inträdet. Labyrinten låg långt ner under marken och på kvällen (som det var då) hade de "nattlabyrint", vilket innebar att man fick gå igenom den med oljelampa och att bara en del av lamporna i gångarna var tända. Det är alltså en labyrint som har använts av invånarna i staden förr. Nu hade de samlat (och efterliknat?) olika skulpturer från olika ställen i Europa, om jag förstod saken rätt, och placerat ut dem på olika ställen. De hade olika teman i labyrinten också, historiskt och framtidstema bland annat. Det var lite läskigt att gå på en del ställen eftersom det var så mörkt och de hade ljudeffekter, galler och sånt lite här och var. Hade de placerat ut skumma personer som skulle göra en rädd och kanske släckt fler lampor så hade det varit världens skräckattraktion! Det var kul att gå igenom - tog kanske 40 minuter och var absolut värt pengarna. Man blev för övrigt helt fuktig på hud och kläder när man var där nere. Tyckte synd om dem som måste jobba där. Efter labyrinten gick vi och kollade på slottet i närheten. Det var förvånansvärt trist och opampigt och till råga på allt satt det en stor, ful reklamskylt (eller vad det nu var) mitt på en av väggarna, som syntes över hela stan ungefär. Där gick väl kapitalisminslagen lite över gränsen... Vi tittade lite mer på utsikten och sedan promenerade vi över ån och tog en spårvagn hem. Måste återigen säga att hostelet är så himla bra! Alla som var där verkade schysta och sociala och det var mer som ett tillfälligt hem än bara någonstans vi sov. Kändes helt lugnt att lämna sina grejer framme - mobilen på laddning och så. Skönt. Dessutom var de som jobbade där unga och det verkade som att två av dem själva bodde i ett rum där. De var i köket och spelade kort på kvällarna och var allmänt schysta så det bidrog nog också till den goda stämningen. Det bodde för övrigt tre andra svenskar där när vi var där. Sov återigen skönt uppe i våningssängen och gick upp vid halv nio nästa morgon.
Måste skriva en grej som kändes rätt lustig med folket i Budapest. Ingen var särskilt bra på att informera om saker, som var vi skulle gå för att byta om på badet till exempel. Det kändes hela tiden som att alla gav överdrivet knapphändig information, och när man sedan försökte göra något så kom de efter och visade att man gjort fel. Typ att de pekar åt ett håll utan att visa med några övriga tecken att man ska åt det hållet och ner för en trappa. Och som toatanten som jag skrev om. Och en vakt på affären som kom och gav oss en korg när vi redan gått in i affären, för det måste man visst ha. Dåliga på att informera, bra på att tillrättavisa var det allmänna intrycket (kändes lite som att de ville att man skulle läsa deras tankar hela tiden). Men det är ju bra, för då slipper man ju gå och fundera på om man gör saker rätt eller inte. Kul också med alla "hallåhallåhallå!" som vi fick höra när en del sa till.)
fredag, juli 29, 2005
måndag, juli 25, 2005
Resedagbok, 5-6 juli
5 juli: Skulle gå upp svintidigt för att ta en buss till Plitvice. 05:00 gick bussen och den skulle ta tre timmar enligt info-kvinnan. Alltså skulle vi vara i Plitvice 08:00. Bussen åkte och allt var frid och fröjd. När klockan närmade sig åtta undrade vi hur långt det var kvar och frågade busskonduktören (så himla trevligt system). Han tog hjälp av en ung kille som kunde engelska och meddelade att vi skulle vara framme klockan elva. Sträckan på ca 15 mil skulle alltså ta 6 timmar. Inte så konstigt kanske med tanke på att vi stannade och "rastade" två gånger och att bussen inte direkt åkte raka vägen. Men vi kunde sovit till sju och tagit tåg och buss som varit framme ungefär samtidigt, så det var ju lite snopet. Hur som helst, när vi väl var framme köpte vi biljetter. Fick en till studentpris med mitt csn-kort. Parken var hur vacker som helst! Det var fullt med sjöar och vattenfall och sjöarna var turkosblå och vattnet kristallklart. Massor av fiskar var det också. Vi åkte först med "bussar" upp till toppen av fallen. Därifrån gick vi neråt på stigar och brädgångar som var jättefint gjorda. På mitten av parken åkte vi båt över en sjö och fortsatte gå där, mot det högsta fallet. Det var verkligen stort. Helt sjukt ställe - det var så overkligt! Trots att vi blev så sena hann vi med att se "hela" parken också och det kändes så himla bra. Det bästa beslutet hittills på resan är absolut att vi valde att åka dit, trots att det verkade så svårt att få till det med tåg och boende i anslutning till besöket. I slutet av rundturen skulle vi uppför ett superhögt och brant berg. Vägen gick i sicksack uppför och plötsligt hade vi kommit jättehögt! Insåg hur slut jag varit om jag gått rätt upp och att sicksack-gående alltså är tricket (lite efterblivet kanske..). Så himla smart! Såg en liten orm på vägen upp också. Vi var klara efter fyra och då skulle vi ta en buss till Zagreb. Hur som helst, bussen kom 25 minuter för sent men tog oss till Zagreb på mindre än två timmar. Där skulle vi till tågstationen. Vi frågade fyra olika personer, men språkförbistringar och bristfälliga förklaringar gjorde att vi blev helt förvirrade och gick en omväg så att vi blev sena och därför bara hann köpa chips på stationen att äta. Jag köpte en tonfiskmacka också - tur att jag äter fisk fortfarande. Höll ju på att hungra ihjäl. Vi fick springa lite till tåget, för perrongen var jättelångt bort. En av dem som vi frågade om vägen sa förresten att han var präst och "god bless you", lite gulligt. Tror att han hade en bibel under armen också, så han talade nog sanning. Zagreb såg för övrigt rätt nergånget ut, men det hade varit schyst att hinna se botaniska trädgården som låg nära stationen. Klockan nio gick tåget och vi fick åka nästan till midnatt innan vi skulle vänta på ett nytt i tre timmar. Men det är en ny dag (som iofs är idag när jag skriver).
Kan tillägga att jag nu inte har duschat på drygt två dygn. Känner mig dock förvånansvärt fräsch. Och nu är vi på hostel i Budapest och har tvättat en maskin, så snart blir vi fräscha värre. Får skriva om vad som hänt idag imorgon. Nu ska jag sova - tur att man har öronproppar.
6 juli: Vi åkte alltså tåg i tre timmar och sedan gick vi av på någon liten station mitt i natten. Det var kolsvart och stod ett par stationsvakter där. Verkar vara vanligt på landsbygden i Kroatien/Ungern. Kan ju behövas med tanke på att det inte fanns några spår utmärkta på stationerna och så, i alla fall inte där vi var. Vi gick in i vänthallen som tack och lov var öppen. Bestämde oss för att försöka sova och la oss på varsin bänk. Hallen var upplyst med två jättestora lampor och man såg inte ut genom fönstren om man inte var alldeles intill eller någon varit det på utsidan. När vi lagt oss (eller ja, hela tiden) hörde vi en massa grejer. Det blåste en massa, så vinden ven och dörrarna blåste upp (drag genom stationen) och slog igen med världens smällar ganska ofta. Även fönstren skallrade och ibland gnisslade det massor, från någon dörr eller från tåg som kom in. Klockan tickade högt ibland och då och då hördes steg från någon som kom in i byggnaden (eller gick utanför). Ett par gånger stannade någon bil utanför. Allt det här tillsammans var precis som bakgrundsljudet till en skräckfilm, verkligen helt sjukt! Har aldrig varit med om något liknande. Det kändes lite läskigt också att gå ut och kissa bakom ett skjul i kolmörkret. Kunde inte somna på länge på grund av allt väsen. Hade jag varit ensam hade jag inte ens försökt, huu... Till slut kom tåget till Budapest. Det var supergammalt och skabbigt. Fyra nyanser av brunt kan man säga... Bruna plyschsäten som man inte gärna ville fläka ut sig på men som i alla fall hade fördelen att vara som en hel "soffa" istället för fristående säten och därmed gjorde det bekvämt att ligga på. Sov en del, men frampå morgonen var det helt olidligt varmt, som om elementet skenat, och efter ett tag sa konduktören åt oss att vi måste byta vagn för att den vi åkte i var sönder (vilket kanske förklarade värmen). Första klass-vagnen som vi flyttade till var lite fräschare och vi sov mer. Vid nio var vi framme i Budapest, på Kelenföld-stationen. Tog en spårvagn till centrala stan där vi besökte turistinfon och ett annat ställe som informerade om olika boenden. Det senare var (precis som i Orebic) värdelöst och hänvisade till något nära boende som var alldeles för dyrt. Vi kollade på kartan var vi måste gå för att komma till ett hostel som vi hittat på nätet, ABB Hostel, och gick ditåt. Efter lite problem med att komma in genom porten lyckades vi i alla fall hitta ända fram. Precis som det lät när vi läste om det så var det jätteschyst. Vi fick platser i ett 8-bäddsrum, med lakan, kudde, filt och handduk. Frukost fick man gratis dygnet runt och internet var också gratis. Hon som tog emot oss undrade om vi ville ha lite bröd och te eller kaffe, men vi hade redan bestämt att vi skulle äta ute någonstans. Gick till ett ställe nära hostelet där man fick komponera ihop sin tallrik från massa röror och annat. Tog något gott ris, falafel och auberginsallad. Första riktiga maten på mycket länge - så himla gott! Plus jättegott bröd med spenat och ost. Kändes så himla bra och nyttigt för kroppen efter allt bröd, yoghurt och chips. Sedan tog vi ut pengar, köpte kollektivtrafikkort och betalade hostelet. En intressant sak var hur otroligt svårt vi tyckte att det var att räkna med valutan, till skillnad från alla andra valutor. Fick världens hjärnsläpp. 100 forint är typ 4 kronor, "men hur många forint är en krona?". Det släppte efter ett tag tror jag. Senare på eftermiddagen åkte vi till Statue Park, där de samlat massa statyer från kommunisttiden. Det låg en bit ut från stan, men var verkligen sevärt. En del statyer var helt sjuka! De verkade ha haft en förkärlek för statyer med folk som sträcker upp en arm i luften också. Känns för övrigt som att det fortfarande är rätt mycket statystad. Kanske hänger ihop med den allmänna pampigheten. Det kändes ändå rätt overkligt att de haft alla gigantiska kommuniststatyerna utplacerade i staden. Vi hade verkligen kul på muséet. Efteråt åkte vi tillbaka till stan och letade upp en vegetarisk restaurang som vi sett reklam för. Hittade den och åt där. Det var jättefint men ändå helt okej priser. Och riktig och god mat för andra gången på samma dag. Mycket trevlig servitör också. Sedan gick vi längs floden och tog kort på parlamentet och så åkte vi hem för att sova.
Nu kom jag på en grej som hände tidigare på dagen. Jag skulle gå på en offentlig toalett som låg en trappa ner från en gata i centrum. Kom ner och fick betala för att gå in, till en tant som satt bakom en dörr med fönster. Gick in på toan men såg inget papper så jag gick ut igen för att kolla efter det. Då kom tanten ut för att visa mig att papperet hängde utanför och att jag måste riva av så mycket som jag behövde. Jag rev av lite papper medan hon studerade mig. Gick på toan och spolade sedan och gick ut. Tanten kom genast ut, tittade in på toaletten och sa något till mig där jag stod och tvättade händerna. Eftersom hon pratade på magyar/ungerska, som är helt obegripligt, förstod jag inte vad hon sa, men jag trodde att hon kanske inte var nöjd eftersom papperet inte spolats ner helt. Insåg sedan att hon nog menade att jag skulle ha stängt toadörren ordentligt efter mig, vilket hon verkade tycka var mycket viktigt. Visste inte att man kunde göra så mycket fel när man gick på toaletten... Under tiden jag satt där hann hon också mota ut Malin när hon tog ett steg in i toalett-lokalen - hon hade ju inte betalat.
En annan sak. Jag har aldrig känt mig så främmande som när vi kom till Budapest. Berodde säkerligen på att språket till skillnad från på de flesta andra ställen är helt obegripligt. I vanliga fall brukar man ju kunna lista ut vad en del saker betyder för att orden liknar varandra på många olika språk, men inte i Ungern. Utöver det var ju byggnaderna jättestora och det förstärkte nog känslan en del. Efter ett tag släppte den dock och vi började ju också fatta vad vissa små ord betydde.
Kan tillägga att jag nu inte har duschat på drygt två dygn. Känner mig dock förvånansvärt fräsch. Och nu är vi på hostel i Budapest och har tvättat en maskin, så snart blir vi fräscha värre. Får skriva om vad som hänt idag imorgon. Nu ska jag sova - tur att man har öronproppar.
6 juli: Vi åkte alltså tåg i tre timmar och sedan gick vi av på någon liten station mitt i natten. Det var kolsvart och stod ett par stationsvakter där. Verkar vara vanligt på landsbygden i Kroatien/Ungern. Kan ju behövas med tanke på att det inte fanns några spår utmärkta på stationerna och så, i alla fall inte där vi var. Vi gick in i vänthallen som tack och lov var öppen. Bestämde oss för att försöka sova och la oss på varsin bänk. Hallen var upplyst med två jättestora lampor och man såg inte ut genom fönstren om man inte var alldeles intill eller någon varit det på utsidan. När vi lagt oss (eller ja, hela tiden) hörde vi en massa grejer. Det blåste en massa, så vinden ven och dörrarna blåste upp (drag genom stationen) och slog igen med världens smällar ganska ofta. Även fönstren skallrade och ibland gnisslade det massor, från någon dörr eller från tåg som kom in. Klockan tickade högt ibland och då och då hördes steg från någon som kom in i byggnaden (eller gick utanför). Ett par gånger stannade någon bil utanför. Allt det här tillsammans var precis som bakgrundsljudet till en skräckfilm, verkligen helt sjukt! Har aldrig varit med om något liknande. Det kändes lite läskigt också att gå ut och kissa bakom ett skjul i kolmörkret. Kunde inte somna på länge på grund av allt väsen. Hade jag varit ensam hade jag inte ens försökt, huu... Till slut kom tåget till Budapest. Det var supergammalt och skabbigt. Fyra nyanser av brunt kan man säga... Bruna plyschsäten som man inte gärna ville fläka ut sig på men som i alla fall hade fördelen att vara som en hel "soffa" istället för fristående säten och därmed gjorde det bekvämt att ligga på. Sov en del, men frampå morgonen var det helt olidligt varmt, som om elementet skenat, och efter ett tag sa konduktören åt oss att vi måste byta vagn för att den vi åkte i var sönder (vilket kanske förklarade värmen). Första klass-vagnen som vi flyttade till var lite fräschare och vi sov mer. Vid nio var vi framme i Budapest, på Kelenföld-stationen. Tog en spårvagn till centrala stan där vi besökte turistinfon och ett annat ställe som informerade om olika boenden. Det senare var (precis som i Orebic) värdelöst och hänvisade till något nära boende som var alldeles för dyrt. Vi kollade på kartan var vi måste gå för att komma till ett hostel som vi hittat på nätet, ABB Hostel, och gick ditåt. Efter lite problem med att komma in genom porten lyckades vi i alla fall hitta ända fram. Precis som det lät när vi läste om det så var det jätteschyst. Vi fick platser i ett 8-bäddsrum, med lakan, kudde, filt och handduk. Frukost fick man gratis dygnet runt och internet var också gratis. Hon som tog emot oss undrade om vi ville ha lite bröd och te eller kaffe, men vi hade redan bestämt att vi skulle äta ute någonstans. Gick till ett ställe nära hostelet där man fick komponera ihop sin tallrik från massa röror och annat. Tog något gott ris, falafel och auberginsallad. Första riktiga maten på mycket länge - så himla gott! Plus jättegott bröd med spenat och ost. Kändes så himla bra och nyttigt för kroppen efter allt bröd, yoghurt och chips. Sedan tog vi ut pengar, köpte kollektivtrafikkort och betalade hostelet. En intressant sak var hur otroligt svårt vi tyckte att det var att räkna med valutan, till skillnad från alla andra valutor. Fick världens hjärnsläpp. 100 forint är typ 4 kronor, "men hur många forint är en krona?". Det släppte efter ett tag tror jag. Senare på eftermiddagen åkte vi till Statue Park, där de samlat massa statyer från kommunisttiden. Det låg en bit ut från stan, men var verkligen sevärt. En del statyer var helt sjuka! De verkade ha haft en förkärlek för statyer med folk som sträcker upp en arm i luften också. Känns för övrigt som att det fortfarande är rätt mycket statystad. Kanske hänger ihop med den allmänna pampigheten. Det kändes ändå rätt overkligt att de haft alla gigantiska kommuniststatyerna utplacerade i staden. Vi hade verkligen kul på muséet. Efteråt åkte vi tillbaka till stan och letade upp en vegetarisk restaurang som vi sett reklam för. Hittade den och åt där. Det var jättefint men ändå helt okej priser. Och riktig och god mat för andra gången på samma dag. Mycket trevlig servitör också. Sedan gick vi längs floden och tog kort på parlamentet och så åkte vi hem för att sova.
Nu kom jag på en grej som hände tidigare på dagen. Jag skulle gå på en offentlig toalett som låg en trappa ner från en gata i centrum. Kom ner och fick betala för att gå in, till en tant som satt bakom en dörr med fönster. Gick in på toan men såg inget papper så jag gick ut igen för att kolla efter det. Då kom tanten ut för att visa mig att papperet hängde utanför och att jag måste riva av så mycket som jag behövde. Jag rev av lite papper medan hon studerade mig. Gick på toan och spolade sedan och gick ut. Tanten kom genast ut, tittade in på toaletten och sa något till mig där jag stod och tvättade händerna. Eftersom hon pratade på magyar/ungerska, som är helt obegripligt, förstod jag inte vad hon sa, men jag trodde att hon kanske inte var nöjd eftersom papperet inte spolats ner helt. Insåg sedan att hon nog menade att jag skulle ha stängt toadörren ordentligt efter mig, vilket hon verkade tycka var mycket viktigt. Visste inte att man kunde göra så mycket fel när man gick på toaletten... Under tiden jag satt där hann hon också mota ut Malin när hon tog ett steg in i toalett-lokalen - hon hade ju inte betalat.
En annan sak. Jag har aldrig känt mig så främmande som när vi kom till Budapest. Berodde säkerligen på att språket till skillnad från på de flesta andra ställen är helt obegripligt. I vanliga fall brukar man ju kunna lista ut vad en del saker betyder för att orden liknar varandra på många olika språk, men inte i Ungern. Utöver det var ju byggnaderna jättestora och det förstärkte nog känslan en del. Efter ett tag släppte den dock och vi började ju också fatta vad vissa små ord betydde.
lördag, juli 23, 2005
Resedagbok, 4 juli
Idag har vi haft en riktigt lugn dag. Gick upp tidigt och promenerade till färjeterminalen för att se när det gick bussar till Hvar. Missade precis en och nästa skulle gå sent på morgonen/förmiddagen, så när vi satt på stranden och åt bröd och ost som vi köpt bestämde vi att vi skulle stanna i Stari Grad under dagen och bara ta det lugnt. Hämtade beach-grejer och la oss på en betonggrej (bara sten- och betongbadplatser där). Efter ett tag flyttade vi oss och låg på taket till något "stenhus" vid vattnet. Badade två gånger. Det var jätteskönt. Senare gick vi till centrum och hittade ett ställe i en gränd där vi åt pizza. Gott. Efter det gick vi och duschade och packade våra grejer och sedan fick vi skjuts till färjan av mannen till hon som skjutsade oss till stället igår. Nu är vi på väg till Split, där vi ska kolla om vi kan sova på tågstationen. Det vore bra för budgeten...
Färjan till Split tog en timme och fyrtio minuter. Försökte sova lite men det gick sådär. Skrev kort också. I Split blev vi mötta redan i rulltrappan när vi gått av båten av någon man som ville hyra ut rum. Vi ville först gå till tågstationen och kolla om det gick att sova där, plus att det var för dyrt. Sedan kom en annan man som gick med på att låta oss bo för 150 KN tillsammans (knappt 200 kronor). (Mycket tunnlar nu på vägen.) Vi ville ändå gå till stationen först och blev också misstänksamma för att det var en gubbe och han gick med på så lågt pris (trots allt en riktig turiststad ju). Han väntade på oss medan vi var inne och frågade om biljetter och tider. Sedan följde vi med och kollade på rummet, som var ganska nära. Vi förväntade oss värsta sunkrummet men det var helt okej och det fanns kyl och diskho (som vi iofs inte använde) och toaletten var fräsch. Det bodde ett annat par där också och det kändes bra. Precis som på stället innan (Stari Grad) fick vi ett bra pris som vi skulle vara tysta om eftersom grannarna betalade mer. Det verkar vara fördelaktigt att vara två tjejer och framför allt studenter, för ingen förväntar sig att man har pengar. Tanten i Stari Grad sa typ att "Ni är studenter och har inte så mycket pengar så ni fick ett bra pris" och tanterna som kom samtidigt fick betala mer (plus att vi fick det finaste rummet). På kvällen när vi var ute på stan gick det fortfarande runt gummor med lappar om rum. Då insåg vi att det säkert varit möjligt att pruta mer, eftersom alla verkade så desperata att hitta gäster. För övrigt känns det ju bättre att följa med en liten tant och kolla på rum än en ensam man, iaf för oss. Men det blev ju hur som helst bra. Gick till busstationen och köpte biljett till Plitvice och till internet-café och kollade tåg och boenden för framtiden. Det var dyrt som vanligt, typ 40 kronor timmen. La oss vid tolv och ställde klockan på strax efter fyra, eftersom vi skulle ta en buss 05:00. Hurtigt! Det skulle ta tre timmar sa kvinnan som vi pratade med på busstationen, men mer om det senare. Hann knappt se något i Split, men kollade på en kyrka och runt den, det var typ som en liten borg. Gammalt och fint. I övrigt kändes det väldigt turistigt.
Smaker som verkar populära här: körsbär och persika (främst i yoghurt). Paprikachips (viktigt eftersom det ju är basmat). Mat hittills på resan: Bröd (med färskost ibland), chips, bananer, drickyoghurt, lite annan frukt, typ nektariner. Är redan lite trött på brödet och chips är mer mat nu än något gott att äta när man vill lyxa till det.
Färjan till Split tog en timme och fyrtio minuter. Försökte sova lite men det gick sådär. Skrev kort också. I Split blev vi mötta redan i rulltrappan när vi gått av båten av någon man som ville hyra ut rum. Vi ville först gå till tågstationen och kolla om det gick att sova där, plus att det var för dyrt. Sedan kom en annan man som gick med på att låta oss bo för 150 KN tillsammans (knappt 200 kronor). (Mycket tunnlar nu på vägen.) Vi ville ändå gå till stationen först och blev också misstänksamma för att det var en gubbe och han gick med på så lågt pris (trots allt en riktig turiststad ju). Han väntade på oss medan vi var inne och frågade om biljetter och tider. Sedan följde vi med och kollade på rummet, som var ganska nära. Vi förväntade oss värsta sunkrummet men det var helt okej och det fanns kyl och diskho (som vi iofs inte använde) och toaletten var fräsch. Det bodde ett annat par där också och det kändes bra. Precis som på stället innan (Stari Grad) fick vi ett bra pris som vi skulle vara tysta om eftersom grannarna betalade mer. Det verkar vara fördelaktigt att vara två tjejer och framför allt studenter, för ingen förväntar sig att man har pengar. Tanten i Stari Grad sa typ att "Ni är studenter och har inte så mycket pengar så ni fick ett bra pris" och tanterna som kom samtidigt fick betala mer (plus att vi fick det finaste rummet). På kvällen när vi var ute på stan gick det fortfarande runt gummor med lappar om rum. Då insåg vi att det säkert varit möjligt att pruta mer, eftersom alla verkade så desperata att hitta gäster. För övrigt känns det ju bättre att följa med en liten tant och kolla på rum än en ensam man, iaf för oss. Men det blev ju hur som helst bra. Gick till busstationen och köpte biljett till Plitvice och till internet-café och kollade tåg och boenden för framtiden. Det var dyrt som vanligt, typ 40 kronor timmen. La oss vid tolv och ställde klockan på strax efter fyra, eftersom vi skulle ta en buss 05:00. Hurtigt! Det skulle ta tre timmar sa kvinnan som vi pratade med på busstationen, men mer om det senare. Hann knappt se något i Split, men kollade på en kyrka och runt den, det var typ som en liten borg. Gammalt och fint. I övrigt kändes det väldigt turistigt.
Smaker som verkar populära här: körsbär och persika (främst i yoghurt). Paprikachips (viktigt eftersom det ju är basmat). Mat hittills på resan: Bröd (med färskost ibland), chips, bananer, drickyoghurt, lite annan frukt, typ nektariner. Är redan lite trött på brödet och chips är mer mat nu än något gott att äta när man vill lyxa till det.
torsdag, juli 07, 2005
Resedagbok 2-3 juli
Nu ligger jag lite efter med resedagboken. Orkar inte fixa in de svenska vokalerna den har gangen, det tar sa lang tid.
2 juli: Nu sitter vi p[ farjan fran Ploce till Trpanj. Akte fran Sarajevo till Kojnic med buss och bytte sedan till tag. Delade kupe med en kille som hade med sig en enmanaders valp som han hade i en ryggsack, for han visste inte om han fick ta den over gransen. Den var supersot och drack ur nappflaska, men efter ett tag blev den gnallig och da fick den ga runt lite pa golvet dar den forstas bajsade, sa att det luktade helt illa och vi fick byta kupe.
En intressant sak i Sarajevo var en reklamaffisch som fanns lite har och var, med en man som lag i en superporrig stallning. Sa som man bara brukar se kvinnor anars (knappt ens det). Det var ganska intressant, men jag fattade inte vad det var reklam for. En annan sak som vi tankt pa ar hur mycket byggande som pagar i Sarajevo och dar vi passerat med bussen. Kanske inte sa konstigt med tanke pa kriget. Vagen mellan Sarajevo och Ploce var hur vacker som helst. Jattebergigt landskap och vatten pa manga stallen, och sa en massa hus i dalarna och pa bergssidorna. En till sak som man sag mycket av, men framst i Sarajevo, var gravar. Massa vita gravstenar pa olika stallen. Har fortfarande intrycket att folk i Bosnien (iaf i Sarajevo) ar valdigt trevliga och vill hjalpa till, aven nar de inte kan engelska (vilket de flesta inte verkar kunna). Apropa sprak sa heter tack 'hvala' ('valla' typ), kan vara bra att komma ihag.
Forresten, forsta oltestet: Sarajevska (priva), 1 KM, ca 5 SEK. Ljus, god ol. "Den var god. Man blev trott av den". Analyserade inte sa mycket men den kandes trevlig. Jag var lattpaverkad.
(senare)
Nu har vi tagit oss till Orebic som ligger pa en halvo pa Kroatiens sydkust. Pa stranden i Trpanj bevittnade vi en snuskgubbe som "i smyg" tog kort pa en topless-solande ung tjej, medan hans mer an dubbelt sa gamla fru lag bredvid. Jag tog kort nar han satt och smog med sin kamera, haha! Sedan akte vi buss till andra sidan halvon, dar vi ar nu. Vi har hyrt et for oss superlyxigt rum, ca 160 kronor natten. Over budgeten, men vi planerar att sova en del pa tag framover. Har finns hur som helst: spis, micro, kyl, tv, ac, stort badrum, lakan, kuddar, filt och balkong dar vi ser till havet. Lyx! Var ocksa pa ett stalle med internet. Surfade i en timme for 34 KN, ca 40 kronor. Herregud! Vi trodde hon sa 15 lipa per minut, men hon sa visst 50. Hon hatade oss fran borjan verkade det som och bara mer nar vi hade hort fel. I alla fall var hon otrevlig. Jaja. Har atit egenlagad pasta med sas. Gott. Sova nu. Natti natti.
3 juli: Forsta doppet i adriatiska havet. Blasigt och molnigt pa morgonen, sa vi var inte alltfor sugna. Solen tittade dock fram nar vi var "in action". Vattnet var kallt. "Nu star vi har tills vi domnat, sen gar vi lite till". (Ett annat citat, senare pa dagen: "Vad har hant med mina pengar!? De ar nastan slut." Haha, bra planering.)
Nar vi tagit vart dopp i Orebic i morse gick vi tillbaka till lyxrummet och packade ihop. Tog farjan fran hamnen till Korcula, 15 minuter bort pa grann-on. Dar lamnade vi in vart bagage pa ett stalle och sedan vandrade vi runt lite i gamla stan dar. Den lag pa en kulle med en kyrka hogst upp. Det var precis vid havet och massa sma grander och nar man kollade ner i nan liten grand sag man det bla i bakgrunden. Vi anvande ocksa pa internet pa ett stalle for att planera reseframtiden battre. Planen kanns ratt bra nu. Vid halv tva akte vi med farjan till on Hvar. Resan tog 3 timmar och var supertrevlig. Folk lag och sov och solade overallt och det var mycket trevlig stamning. Nar vi kommit fram stod massa folk och ville hyra ut rum. "Vill ni ha rum i Stari Grad?", "Nej tack". Hahaha! Vi trodde att vi kommit till staden Hvar, men vi var visst i Stari Grad och skulle ha tagit en buss for att komma till Hvar pa andra sidan on. Vi nappade pa en (tva egentligen, de visade sig vara systrar) kvinnas erbjudande om rum for 100 KN var, typ 127 kronor. De korde oss och tva andra till sig sa att vi skulle kunna kolla pa rummet. De andra tva (tva tanter fran Norge) fick deras rum och vi fick bo hos grannen som ocksa hyrde ut. Mycket schystare! De verkar alla jattesnalla och hjalpsamma och sa har de affar i sitt hus sa det ar bra. Har ar det for ovrigt superfint och lite lantligare an tidigare. Vi tog en promenad ikvall och badade pa ett stalle - varmt och skont! Gick vid havet pa roliga klippor men hittade tyvarr ingen jattebra strand. Mest sten och ojamna klippor har. Daremot hittade vi en stor mataffar som vi handlade i. Okej, sovdags igen. Upp 07:00 imorgon.
P.S. Andra oltestet: Kaltenberg (tyvarr var den nog tysk). Ljus och lite bitter. Smakade nastan som ale. Inte vad jag vantat mig men anda okej. Kanske godare om man varit upplagd for morkare ol.
2 juli: Nu sitter vi p[ farjan fran Ploce till Trpanj. Akte fran Sarajevo till Kojnic med buss och bytte sedan till tag. Delade kupe med en kille som hade med sig en enmanaders valp som han hade i en ryggsack, for han visste inte om han fick ta den over gransen. Den var supersot och drack ur nappflaska, men efter ett tag blev den gnallig och da fick den ga runt lite pa golvet dar den forstas bajsade, sa att det luktade helt illa och vi fick byta kupe.
En intressant sak i Sarajevo var en reklamaffisch som fanns lite har och var, med en man som lag i en superporrig stallning. Sa som man bara brukar se kvinnor anars (knappt ens det). Det var ganska intressant, men jag fattade inte vad det var reklam for. En annan sak som vi tankt pa ar hur mycket byggande som pagar i Sarajevo och dar vi passerat med bussen. Kanske inte sa konstigt med tanke pa kriget. Vagen mellan Sarajevo och Ploce var hur vacker som helst. Jattebergigt landskap och vatten pa manga stallen, och sa en massa hus i dalarna och pa bergssidorna. En till sak som man sag mycket av, men framst i Sarajevo, var gravar. Massa vita gravstenar pa olika stallen. Har fortfarande intrycket att folk i Bosnien (iaf i Sarajevo) ar valdigt trevliga och vill hjalpa till, aven nar de inte kan engelska (vilket de flesta inte verkar kunna). Apropa sprak sa heter tack 'hvala' ('valla' typ), kan vara bra att komma ihag.
Forresten, forsta oltestet: Sarajevska (priva), 1 KM, ca 5 SEK. Ljus, god ol. "Den var god. Man blev trott av den". Analyserade inte sa mycket men den kandes trevlig. Jag var lattpaverkad.
(senare)
Nu har vi tagit oss till Orebic som ligger pa en halvo pa Kroatiens sydkust. Pa stranden i Trpanj bevittnade vi en snuskgubbe som "i smyg" tog kort pa en topless-solande ung tjej, medan hans mer an dubbelt sa gamla fru lag bredvid. Jag tog kort nar han satt och smog med sin kamera, haha! Sedan akte vi buss till andra sidan halvon, dar vi ar nu. Vi har hyrt et for oss superlyxigt rum, ca 160 kronor natten. Over budgeten, men vi planerar att sova en del pa tag framover. Har finns hur som helst: spis, micro, kyl, tv, ac, stort badrum, lakan, kuddar, filt och balkong dar vi ser till havet. Lyx! Var ocksa pa ett stalle med internet. Surfade i en timme for 34 KN, ca 40 kronor. Herregud! Vi trodde hon sa 15 lipa per minut, men hon sa visst 50. Hon hatade oss fran borjan verkade det som och bara mer nar vi hade hort fel. I alla fall var hon otrevlig. Jaja. Har atit egenlagad pasta med sas. Gott. Sova nu. Natti natti.
3 juli: Forsta doppet i adriatiska havet. Blasigt och molnigt pa morgonen, sa vi var inte alltfor sugna. Solen tittade dock fram nar vi var "in action". Vattnet var kallt. "Nu star vi har tills vi domnat, sen gar vi lite till". (Ett annat citat, senare pa dagen: "Vad har hant med mina pengar!? De ar nastan slut." Haha, bra planering.)
Nar vi tagit vart dopp i Orebic i morse gick vi tillbaka till lyxrummet och packade ihop. Tog farjan fran hamnen till Korcula, 15 minuter bort pa grann-on. Dar lamnade vi in vart bagage pa ett stalle och sedan vandrade vi runt lite i gamla stan dar. Den lag pa en kulle med en kyrka hogst upp. Det var precis vid havet och massa sma grander och nar man kollade ner i nan liten grand sag man det bla i bakgrunden. Vi anvande ocksa pa internet pa ett stalle for att planera reseframtiden battre. Planen kanns ratt bra nu. Vid halv tva akte vi med farjan till on Hvar. Resan tog 3 timmar och var supertrevlig. Folk lag och sov och solade overallt och det var mycket trevlig stamning. Nar vi kommit fram stod massa folk och ville hyra ut rum. "Vill ni ha rum i Stari Grad?", "Nej tack". Hahaha! Vi trodde att vi kommit till staden Hvar, men vi var visst i Stari Grad och skulle ha tagit en buss for att komma till Hvar pa andra sidan on. Vi nappade pa en (tva egentligen, de visade sig vara systrar) kvinnas erbjudande om rum for 100 KN var, typ 127 kronor. De korde oss och tva andra till sig sa att vi skulle kunna kolla pa rummet. De andra tva (tva tanter fran Norge) fick deras rum och vi fick bo hos grannen som ocksa hyrde ut. Mycket schystare! De verkar alla jattesnalla och hjalpsamma och sa har de affar i sitt hus sa det ar bra. Har ar det for ovrigt superfint och lite lantligare an tidigare. Vi tog en promenad ikvall och badade pa ett stalle - varmt och skont! Gick vid havet pa roliga klippor men hittade tyvarr ingen jattebra strand. Mest sten och ojamna klippor har. Daremot hittade vi en stor mataffar som vi handlade i. Okej, sovdags igen. Upp 07:00 imorgon.
P.S. Andra oltestet: Kaltenberg (tyvarr var den nog tysk). Ljus och lite bitter. Smakade nastan som ale. Inte vad jag vantat mig men anda okej. Kanske godare om man varit upplagd for morkare ol.
måndag, juli 04, 2005
Resedagbok 30 juni-1 juli
Jaha, nu sitter jag i Split i Kroatien. Fyra dagar av resans tjugo har gått. Tänkte att jag skulle ta och skriva ner det som jag skrivit i min rosa lilla resedagbok. Inte så mycket men alltid något. (Nu hinner jag visst bara få ner två dagar, men mer kommer senare. Internet är för övrigt helt dyrt överallt här, men det är väl för att vi är på värsta turistställena.)
30 juni: Flyg Stockholm-Sarajevo. Informationskillen på flygplatsen kunde inte alls hjälpa oss med telefoninfo. Däremot var bartendern trevlig när vi köpte en dricka och betalade med en tusenlapp. "Need change?" och ett smile. Haha. Tog taxi till busstationen, 20 KM, 100 kronor ungefär. Blev hämtade utanför Holiday Inn av hostel-killen som var trevlig och pratsam och påpekade att han var "professional" och vi bara "en av tusen". Fint rum och superfint badrum. Sova nu. Ska bli skönt.
1 juli: Citat från dagen. "I drive very fast. We're like this in Bosnia. People usually die in cars". Och när några tutade på oss i en korsning: "They are young. Crazy people. They don't have air condition in car, that's why they're nervous". Säger i alla fall något om klimatet.
Skjuthål överallt i stan. Man fattar inte hur de har lyckats skjuta så mycket överallt. Och märken i trottoarerna från minor som exploderat. Vi blev varnade igår för att åka spårvagn, eller snarare för att de skulle försöka sätta dit oss så vi fick betala extra. Har inte provat än. Vagnarna är roliga, för alla ser olika ut och en del är helt nya medan andra är gamla och superskabbiga. En annan kul grej som vi noterat är att på vissa ställen har man typ 5 sekunder på sig att gå över vägen innan det blir rött igen. Alla gamla tanter? Hm... Man får verkligen akta sig för bilarna. Alla här har varit mycket trevliga hittills, förutom flygplatskillen då. Känns som ett trevligt ställe. Mycket vackert också. Idag var vi på värsta privata 3-timmarsrundturen med hostel-killen och hans bror som guidade. Fick se mycket av Sarajevo, så det kändes bra trots att vi bara spenderar en hel dag här.
30 juni: Flyg Stockholm-Sarajevo. Informationskillen på flygplatsen kunde inte alls hjälpa oss med telefoninfo. Däremot var bartendern trevlig när vi köpte en dricka och betalade med en tusenlapp. "Need change?" och ett smile. Haha. Tog taxi till busstationen, 20 KM, 100 kronor ungefär. Blev hämtade utanför Holiday Inn av hostel-killen som var trevlig och pratsam och påpekade att han var "professional" och vi bara "en av tusen". Fint rum och superfint badrum. Sova nu. Ska bli skönt.
1 juli: Citat från dagen. "I drive very fast. We're like this in Bosnia. People usually die in cars". Och när några tutade på oss i en korsning: "They are young. Crazy people. They don't have air condition in car, that's why they're nervous". Säger i alla fall något om klimatet.
Skjuthål överallt i stan. Man fattar inte hur de har lyckats skjuta så mycket överallt. Och märken i trottoarerna från minor som exploderat. Vi blev varnade igår för att åka spårvagn, eller snarare för att de skulle försöka sätta dit oss så vi fick betala extra. Har inte provat än. Vagnarna är roliga, för alla ser olika ut och en del är helt nya medan andra är gamla och superskabbiga. En annan kul grej som vi noterat är att på vissa ställen har man typ 5 sekunder på sig att gå över vägen innan det blir rött igen. Alla gamla tanter? Hm... Man får verkligen akta sig för bilarna. Alla här har varit mycket trevliga hittills, förutom flygplatskillen då. Känns som ett trevligt ställe. Mycket vackert också. Idag var vi på värsta privata 3-timmarsrundturen med hostel-killen och hans bror som guidade. Fick se mycket av Sarajevo, så det kändes bra trots att vi bara spenderar en hel dag här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)