onsdag, maj 11, 2005

"Inför försäljning på skolschemat"

Ah, nu börjar psyket vända uppåt igen. Underbart väder, massor av fina blommor, ljusgröna träd och ett uppsatsarbete som i alla fall än så länge verkar gå framåt. Spelade också (afrikanska) trummor idag, en ny sort där man spelade med händerna (istället för med pinnar). Det var skitkul! Var också och handlade och sedan fikade med min mormors syster. Trevligt det med. Och uppepå detta fick jag mycket trevliga sms av en mycket trevlig person. Oh, vilken trevlig dag.

Men trots allt detta bra så måste ju någonting vara dåligt. Dåligt idag var kolumnen i Metro av Johan Staël von Holstein ("IT-profil och vd för Iqube"), som tyckte att alla borde lära sig att sälja och det i så unga år som möjligt typ. Citat: "Alla svenska högstadie-, gymnasie- och universitetsstudenter borde ha försäljning schemalagt och tvingas jobba som försäljare på sommarloven. Det brukar stå i tidningar att det inte finns jobb för sommararbetare, men det finns alltid obegränsat med möjligheter för provisionsbaserad försäljning". Eh, ja, det finns alltid obegränsade (eller?) möjligheter att sälja sin tid och själ genom att sälja skit. Men varför ska då alla sälja? Jo, så att det vi forskar fram blir till någon nytta. För vi lägger så mycket pengar på forskning här i landet, utan att vi verkligen säljer, citat, "skiten" vi forskar fram (och motsäger han förresten inte sig själv genom att påstå att vi måste lära oss att sälja "skiten"? Vill han verkligen sälja skit (senare benämner han det iofs "fina produkter")? Ja, det verkar så på honom, eftersom det enda viktiga är att vi får fler jobb och bolag i landet, och det får man genom att sälja). Och det där med att universitetsstudenter skulle ha försäljning schemalagt... Vänta lite nu, behöver vi inte kunna någonting mer för att hålla samhället igång än att sälja saker? Är det kanske inte viktigare att vården är bra än att de som tillhandahåller den är bra på att sälja skitbehandlingar? Behöver vi inga psykologer som verkligen kan förstå andra människors psyken - räcker det med att de kan övertyga de psykiskt labila om att de är bra? Nja, det där är inte så viktigt. Det viktiga är nog att, citat, "En duktig säljare är det finaste som finns. De borde göras till hjältar och ställas på piedestal". Jag undrar såhär: Finns det inte någon egenskap som skulle göra att han beundrade sina föräldrar mer än om du var duktiga säljare? Eller sina barn? Eller någon annan? Jag menar, eftersom han nu påstår att det är det finaste som finns. "En bra medmänniska är det finaste som finns" eller "En ärlig människa är det finaste som finns" eller "Den man älskar och blir älskad tillbaka av är det finaste som finns"? Nejdå. Och det allra värsta är att jag tror att han är allvarlig.

Och så en till sjuk sak. Kolla det här: Kan ni dö tack

Inga kommentarer: