Det är jättesvårt att vara tillsammans. Det är en sådan sak som man inte förstod när man var liten. Det var mycket man inte förstod, underbara barndom.
Jag skulle kunna skriva fler sådana saker, men det orkar jag inte. Det vore hur som helst ganska skönt att vara liten igen, för jag tycker inte alls att det är skönt eller lätt att vara vuxen och när man var liten (och inte så liten också) så såg man allting mycket mer i svart och vitt och det saknar jag så ofantligt mycket för nu vet jag ofta varken ut eller in och det blir svårare att ha åsikter om saker vilket jag tycker är jobbigt. Å andra sidan fick man inte bestämma över sig själv och det var otroligt frustrerande. Men ändå, ju mer man förstår, desto jobbigare blir allt. Därför vore det ändå bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar