Äta bör man annars … blir man helt jävla störd

Detta har jag märkt det senaste året. Det är väl inte första gången som jag inte skött matvanorna ordentligt precis, men i kombination med en pressad tillvaro med för mycket att göra så blev jag inte direkt ett under av hälsosamhet eller en trevlig sambo för den delen. Och även om jag inte hade haft sådär mycket att göra så hade det ju inte direkt påverkat mig och mitt psyke i positiv riktning att hålla på och inte äta ordentligt under någon längre period.

Nu känns det där hur som helst plötsligt ljusår bort. Konstigt det där, hur snabbt man kan gå åt ena eller andra hållet vad gäller vissa av sina vanor. Men nu när jag skärpt mig på den fronten har jag insett att jag måste fasen skärpa mig vad gäller andra hälsoaspekter också. Insikten kom efter att jag suttit på röven i en bil i två veckor (okej, jag vandrade upp för ett fjäll också), under vilka jag även ätit en hel del skräpmat. Jag kan ju bara inte INTE träna i resten av mitt liv. Förut var jag duktig och tog raska promenader typ varenda dag, men inte ens det har jag lyckats upprätthålla det senaste året. Men nu ska det bli ändring. Jag vill ha kondition och åtminstone några muskler. Jag ska börja röra på mig igen. Ingen seriös och avancerad träning, jag är alltför förslöad för att starta med det direkt, men jag ska åtminstone göra enklare grejer. En 30 minuters "rask" promenad varje dag gör ju till exempel jättestor skillnad för hälsan och för att minska riskerna för att få diverse olika sjukdomar. Det behöver inte vara svårare än så. Som inledning på mitt nya hälsosammare liv cyklade jag igår två mil i solgasset – till och från grannkommunen (allt i ett sträck, och sedan gjorde jag 50 situps och 20 rygghävningar (vilket jag faktiskt haft som en någorlunda daglig rutin fram tills semestern)). Heja mig! Woho!