God jul och heja könsrollerna!

Vi är några stycken hemma nu. Männen tittar på tv och roliga klipp på internet. Kvinnorna står i köket. Allt är som vanligt. Jag blir irriterad, särskilt för att min mamma hemarbetar åtminstone halva dagen (plus är den som sköter största delen av de sociala förpliktelser som finns när man har gäster - även det förstås en ansträngning även om det är trevligt). Om och när jag får en familj ska jag uppfostra den ordentligt om det inte kommer automatiskt, vilket jag innerligt hoppas (och även tror) - åtminstone vad gäller den jag valt själv. Det är lustigt också hur folk, både kvinnor och män, resonerar när man diskuterar frågor om hemarbetets fördelning. Även om de är inne på samma linje som mig, alltså att det ska vara rättvist, så verkar de nöja sig med den förklaringsmodell som går ut på att "man gör olika saker" (kanske med tillägget att "man är bra på olika saker" - ja, för det är verkligen svårt att lära sig hur man städar toaletten eller använder tvättmaskinen (borde förresten inte männen enligt kompetens- och intresseresonemang vara de som tvättar; de ska ju gilla maskiner och tekniska prylar?)). Det är som att någon slags matthet tar över när man bott ihop sig och en gång för alla - medvetet eller omedvetet - delat upp arbetsuppgifter. Jag menar, hur svårt är det att inse att den där gräsklippningen/reparationen/snöskottningen som mannen i huset måste ägna sig åt då och då aldrig kräver så många timmars arbete som kvinnans arbete med att laga mat en eller flera gånger om dagen, tvätta kläder, städa hela huset, planera inköp osv? Tror man uppriktigt att det är likvärdiga arbeten så måste man vara en idiot. Tyvärr - eller hur man nu ska se på det - så verkar det faktiskt, i diskussioner om detta, som att de flesta kvinnor inser att de gör mycket mer än sina män. Tyvärr därför att det händer ju ingenting för det (men medvetenhet är förstås ändå grunden till förändring). Det verkar som att de inte orkar, eller som att de låter bli att göra någonting åt saken för att de själva låtit det bli som det är. De inser kanske att om de försökte ändra på förhållandena så skulle det bli konflikt och kanske mer än så. "Om båda skulle ha sin vilja igenom jämt så skulle det bli skilsmässa" sa min kompis mamma, varpå jag och kompisen konstaterade att ja, och då blir det istället du (kvinnan) som anpassar dig till honom (mannen). Nu låter kanske det här överdrivet och det är det förstås i många fall, men det finns antagligen fler fall där det inte är det (jag orkar inte leta reda på statistiken just nu, men SCB och deras lathund om jämställdhet är annars bra källor). Ta bara en sådan sak som att kvinnan i många familjer inte kan ta ett beslut själv, utan måste låta mannen säga sitt och om han inte tycker samma som henne så blir det som han vill (sedan finns det förstås olika kategorier av frågor som röner olika stort intresse och engagemang hos vardera parten). Så är det hemma hos oss och så är det hemma hos henne. Våra familjer är knappast unika. (Här skulle jag kunna fortsätta att resonera utifrån ett inkomst-perspektiv, men det orkar jag inte just nu.)

Det är också fascinerande, men otroligt skrämmande, hur det kan gå till i en familj. Ur en dialog här på sistone: "Han är så tjurig, han bara säger nej av princip!", "Ja, han måste tänka igenom en sak och komma på förslaget själv, då kan han gå med på det". Hallå! Skulle det beteendet fungera på en arbetsplats!? Jag skulle inte tro det! Som att man på en arbetsplats sitter och väntar med att driva igenom ett förslag bara för att en enda av medarbetarna måste sitta och fundera på saken tills han själv tycker att det verkar bra. Vad är det för dagisfasoner!? OBSOBS! Formuleringen ("han måste komma på det själv") har jag hört om mer än en enskild person enbart den senaste veckan!

Suck. Det är svårt att förstå att en del män inte skäms när de bara kommer hem från jobbet och sätter sig i soffan och blir uppassade med mat, tvätt och städning som på ett annat hotell medan de själva gör kanske 20 procent av jobbet därhemma, och att de dessutom kan ha mage att kommentera maten och att känna sig pressade när de till exempel, såhär inför jul, ombeds städa en liten, liten yta av hemmet som de ser som sin egen lilla privata sfär mitt bland allt det allmänna.

Önskelista:
Ett jämställt samhälle.
Uppvärdering av skilsmässa som metod för att bryta sig ur ett ojämställt (= orättvist) förhållande.

God jul!

Tillägg: Jag fick ett mail av Gudrun Schyman. Det innehöll bland annat lite julstatistik, som följer: Som avslutning på det gamla året kan det kanske passa med en liten titt på tomten. "I december kom nämligen en ny undersökning från undersökningsföretaget Synovate Temo. Den visade att det ofta är kvinnorna som får dra det stora julklappslasset. Nästan två tredjedelar av kvinnorna anser att de är ansvariga för julklappsinköpen, medan motsvarande andel bland männen är 18 procent. Enligt undersökningen planerar även kvinnorna sina inköp bättre än männen och många kvinnor har köpt alla julklappar redan vid Lucia. Männen däremot handlar sista veckan innan jul." [Varför är jag inte förvånad?]

"Nästa år kan förslagsvis den flitiga, på fakta baserade, feministen ta upp en diskussion om ansvarsfördelningen kring julen redan i november. Nu önskar jag er alla ett Gott Nytt Feministiskt År!"

Heja Gudrun!