London: Standard

Som kanske har namnts tidigare sa ar standarden har i landet lite lagre an hemma. Var lagenhet ar sunkig i allmanhet (helt okej for oss!), fonstret i koket ar trasigt och var hyresvard har lovat att fixa massa saker (till exempel frascha upp badrummet) som han inte fixat. Daremot var vi valdigt glada nar vi flyttade in over att varmvattnet funkade bra (aven om man masta sla pa nagon beredare minst en halvtimme innan man tar en dusch for att vattnet ska bli varmt). Har kan tillaggas att de fortfarande inte forstar vitsen av blandare har i landet - trots att varmvattnet blir skallhet och man efter tre minuter darfor anda maste diska/tvatta ansikte och hander i kallvatten. De kallar sig ett i-land. Hur som helst. Naiv som man ar ibland sa trodde ju vi att det var fine det har med vattnet, att det alltid skulle finnas och alltid ga att fa varmt; inga vattenproblem helt enkelt, vilket annars brukar vara en hyfsat vanlig foreteelse i stan som det verkar. Men haromdagen var kompisen sa stark (hennes tolkning) att hon vred lite for hart pa duschvredet och det i sin tur gick sonder. Det var av hardplast (vad hade man vantat sig liksom). Efter tappra forsok att skaffa ett nytt vrede (som ska ganga i sjalva vridmojangen inne i den blandare eller vad det nu ar som faktiskt finns i duschen) fick hon reda pa att det var en amerikansk modell som inte verkade sa latt att fa tag pa har i trakten. Sa nu ska vi superskrubba det halvackliga badkaret sa att vi kan sitta och plaska pa morgonen istallet (med vatten fran tva kranar som sitter pa badkarskanten och som vi varit glada over att slippa anvanda hittills). Da kunde man ju tycka att det skulle vara nog med det har. Nejda. Lampan i badrummet har lyst dygnet runt i minst ett par veckor. Innan dess gick det att slacka lyset, vilket man gor genom att dra i ett snore, kanske varannan gang eller sa. Sen gick det utfor och det gick inte langre att slacka det over huvud taget. Sa igar var det plotsligt morkt och jag fragade med forvaning om kompisen lyckats slacka. Of course not. Lampan hade gatt sonder. Och grejen den sitter innanfor ar helt omojlig att fa ner. Sa nu har vi ingen dusch och vi kor med stearinljus for tandbortsning och toabesok. Hurra! Dessutom ar hennes syster pa besok och vi gick och kopte en luftmadrass som jag sov pa i natt. Den holl inte luften och jag vaknade ett par ganger liggandes ganska obekvamt. Forutom detta ar allting frid och frojd for tillfallet, forutom att vi har markt hur snabbt man kan lyckas gora sig pank i den har stan...

London: Britter

Jag tankte att jag skulle borja ha lite olika London-teman har i bloggen. Far se hur det gar med det, men idag ska jag i alla fall skriva om britter. Forra gangen jag var har tankte jag inte sarskilt pa dem och hur de ar, utan sag mer personer som individer. Men sedan en sa gott som infodd person sa till mig och kompisen att hon inte forstod hur folk kan vilja komma hit och jobba nar engelska personer ar sa otrevliga sa har jag borjat tanka pa det. Hon sa verkligen ett sant ord! London ar ju sa mangkulturellt att det forstas finns en valdigt stor andel manniskor som inte ar "akta" britter, men de allra otrevligaste personerna man stoter pa ar just britterna sjalva. Det marks ganska tydligt nar man har ett serviceyrke som jag och kompisen (vi jobbar ju pa restaurang och kladaffar). Svenskar kan sjalvklart vara lite reserverade och kanske "kalla", men vi ar banne mig, overlag, inte otrevliga.
Har daremot. Man tror ju latt att folk har ska vara trevliga eftersom de har en san artighetskultur, men den kanske tvartom motverkar akta trevlighet, jag vet inte. Dels marks det att en hel del infodingar stor sig pa att man anvander de klassiska artighetsfraserna som alla anvander, typ att man sager sorry i tid och otid sa fort man rakar typ andas pa nagon annan. Hellre ett for mycket an ett for lite tycker jag. Och det absolut varsta ar pa jobbet, nar man ska servera nagon och sa blir personen i fraga helt sur och besvarad for att man kommer fram och fragar om den vill ha nat! Wake up, please! Du ar pa en restaurang och det ar ganska naturligt att nagon som jobbar pa restaurangen da kommer fram och fragar om det ar nagot som onskas (aven om jag nu jobbar pa ett sant stalle dar en del av maten aker runt pa rullband och man far plocka sjalv). Jag menar, vilken normalt funtad manniska blir sur for att den blir serverad nar den gar ut och ater? Jag fattar bara inte hur man kan vara sa otrevlig och ignorant! Skapligt nedvarderande att bli sur pa den som bara ar trevlig och gor sitt jobb = ger dig service. Det ar nog det tydligaste exemplet, men ja, manga har helt klart en taskig och nedvarderande attityd. Kommer inte pa nagot mer exempel for tillfallet, mer an att polaren har berattat att otrevliga beteenden forekommer aven i kladaffaren.

For ovrigt kanns tillvaron ganska pissig just nu, men det gar forhoppningsvis over.

London-reflektion

Kanske dags att skriva nagonting nu nar jag varit i London i tva veckor. Forst nar jag kom hit kandes allting jattekonstigt och overkligt, typ "jaha, nu ska man borja om med allting helt fran borjan igen". Har ju bott har forut, men anda kandes det nytt pa nagot satt. Vi bodde pa ett hostel den forsta veckan. Som tur var slapp jag lida av de bed bugs som tydligen harjat i vissa av rummen innan jag anlande. Bed bugs, halla liksom. Men standarden ar som bekant inte den basta har. Sangen och rummet var okej (fyrabaddsrum, som jag delade med bland annat Ewa som jag ju ar har med). En av dagarna vaknade vi av att ett par killar knackade pa och meddelade att de skulle byta dorren till vart rum. De holl pa hur lange som helst. Det verkade typ som att de sagade ut dorrarna pa plats eller nagot (vi sag sedan att de bytt de flesta dorrar pa stallet). Som vanligt blir man fascinerad av den kortsiktiga planeringen har. I det har landet foredrar de ju att lagga in heltackningsmatta som de maste byta da och da (eller som alternativt blir supersunkig, om de inte byter den) istallet for att lagga in ett riktigt golv. Och nar de nu ska byta dorrar tar de liksom billigaste tankbara material (sag det ut som i alla fall) istallet for att satta in nagot rejalt. Och sen skulle man ju kunna tanka sig att pa de dorrar dar man inte oppnar genom att dra i laset (som har en grej som sticker ut, som ett litet handtag) sa skulle de satta dit nagot slags handtag eller sa. Men nejda, da skruvar de dit en liten liten skruv som man far ta tag i nar man ska oppna dorren. Herregud. Man undrar ofta om det har ar ett i-land eller ett u-land. Som vanligt far man val konstatera att det ar bada.

Nasta sak att reagera pa, som vi glomt lite, var den utbredda sexismen. Alltsa man i Sverige ar som sanda fran himlen jamfort med har. Folk visslar och kommenterar och sitter i bilarna och stirrar pa kvinnor som gar forbi. Man blir verkligen fascinerad - men ocksa javligt irriterad - over att de nar de star i bilkon liksom orkar agna sa mycket uppmarksamhet och energi at att glo pa och ropa at allt av honkon som gar forbi. Man undrar liksom om de tror att det ar framgangsrikt. Och det ar liksom inte bara unga killar utan aven gubbar. Jag menar what the fuck, ga hem till din fru eller ragga pa nan i din egen alder ditt javla pervo!! Varfor skulle jag vara intresserad av en sextioarig gubbe med gratt har och flint och vad fan ar det med dem - har de inte insett att de aldrats eller, hur javla omogna och efter ar de egentligen!?! Bla.

Menmen, dar jag haller hus nu ar det battre pa det planet i alla fall. Fick forst jobb pa en pub och dar var det ju en aning drygt med fulla manniskor och sa. Sen atergick jag till att jobba pa YO! Sushi, som jag jobbade pa forut nar jag bodde har. Och sa hittade vi ett dubbelrum att dela, aterigen i Bayswater, fast denna gang lite narmare Notting Hill. Helt okej stalle som vi delar med en kanske 35-arig kille. Vi misstanker dock att han saljer droger, for han har manga "kompisar" som kommer forbi pa kvallarna och stannar i ungefar 10 minuter var. Men sa lange det inte gar ut over oss sa ar det lugnt (och vi kan forstas inte vara helt sakra). Nu ar han for ovrigt bortrest i en manad och vi delar istallet lagenheten med tva italienska killar som verkar schysta. Lagenheten i sig ar valdigt sunkig, aven med London-matt matt, och i fonstret ar det en ruta i fonstret som saknas. Dessutom var det for ett par dagar sedan en kille dar och fixade boilern som sitter i vart rum. Det brann inne i den! Vi blev mycket fascinerade. Sen sa han att man inte ska sova i det rum som det finns en boiler, for den kan lacka giftig gas... Det kandes ju betryggande... Vi kopte en kolmonoxiddetektor, som tyvarr bara andrar farg (inget pipande) om det ar nagon fara. Forhoppningsvis var han duktig och sag till att den ar saker i atminstone de tre manader som vi ska bo dar. Just nu ar systemet inte heller pa, sa vi ar valdigt glada over att ha hittat ett lost varmeelement som man kan koppla till ett vanligt eluttag (ocksa bra nar man tvattat klader, eftersom det ar sa fuktigt i lagenheten att de typ aldrig torkar annars).

Vi har tyvarr upptackt att vi bor bredvid en psykotisk granne. Vi bor en trappa ner fran trottoaren och han pa markplan. Nu orkar jag inte aterge allt, men han verkar som sagt allmant psykotisk och oemottaglig for meddelanden som att man inte kan eller har tid att hjalpa honom att fixa datorn och sa. Jag har traffar honom tre ganger och han presenterade sig for mig tva eller tre av dessa ganger, vilket jag da ocksa gjorde. Sen kom min rumskompis ut i morse nar han stod och rotade i skrothogen pa var gemensamma gard ("Oh, look at this!" sa han nar han hittade en resvaska, "I think it's a surprise inside - what do you think!?") och da sa han "Hi Annika!" till henne. Vi ar liksom inte lika for fem ore och de hade aldrig setts forut, sa detta forstarker ju bara intrycket av att han verkligen inte har alla getter hemma. Han som vi bor med har redan skallt ut honom for att han kommer och besvarar hela tiden och ber om hjalp som av en anstalld vaktmastare eller nat, men den utskallningen verkade inte bita. Nu nar han fatt hjalp av en annan person att fixa sin dator skruvar han upp musiken pa max sa att jag misstanker att jag kommer bli helt galen sa smaningom. Och sa verkar det som att hans intresse ar att vara utanfor huset och informera folk om olika saker (som att man inte lever for alltid och annat som ar viktigt att veta) och rota i skraphogen, vilket nog kan bli mer an lovligt drygt i langden. Aldrig att jag oppnar dorren for honom igen.

Till raga pa detta jobbade jag igar for forsta gangen for var "assistant manager" (den nast hogsta chefen hos oss) pa restaurangen och han gjorde att jag inte kunde somna och sen vaknade kallsvettig pa grund av angest over att jag idag kommer jobba med honom igen. Han skulle liksom beratta exakt hur allting skulle vara - typ massa skitsaker som ingen annan har brytt sig om att saga fast jag varit dar i en vecka nu (ingen annan bryr sig liksom). Och sa skulle han halla pa och saga till en vad man ska gora - som att ge plats at nya gaster och sant, som ingar i jobbet och som man SJALVKLART skulle ha gjort anda utan hans kommentar (som ju bara gor att man masta vanta for att lyssna pa honom och att allting darmed tar langre tid). Dessutom fragade han mig tva ganger igar om allt var okej, for han tyckte att jag sag ledsen ut. Det kandes verkligen som att det bara var en pik at mig att le mer, men jag ar trevlig mot kunderna och ar bara mig sjalv och det ska val racka liksom?! Jag orkar inte ga runt med hans vidriga, tillgjorda leende pa lapparna hela tiden, han ar sa acklig!

Menmen, nu later det som att allting ar forfarligt. Det ar egentligen bara de tva senaste dagarna som det varit lite jobbigt. I ovrigt kanns allting bra och jag har borjat kanna mig hemma i stan igen och vi har varit ute och festat och druckit ett antal pub-ol och nagra stangningsol pa jobbet. Pa lordag kommer dessutom min alskling hit och stannar i en vecka och det ska bli sa himla kul och skont!

P.S. Som vanligt nar man ar har i London och jobbar sa gar ens strumpor sonder exakt hela tiden. Jag undrar om det ar for att man gar och springer en massa pa jobbet, men det ar anda fascinerande. Vi (jag och min roomie) har val tillsammans gjort hal pa fyra strumpor de senaste fyra dagarna. Det hander ju aldrig hemma. Skumt det dar. Jag var dock tillrackligt forutseende for att ta med mig en massa fula strumpor hemifran.