Fredrik Reinfeldt skrämde mig från första stund. Nu har jag bevis på att den oron var befogad. Om några år kanske jag dessutom får barn. Jag vill inte att de ska växa upp i ett moderaternas Sverige. Ikväll är det två saker som glädjer mig. Det första är att det är såpass jämt som det trots allt är, alltså att den borgerliga sidan inte fick fler röster. Det andra är att det gick så bra för F!. De kom visserligen inte in i riksdagen och nådde inte upp till nivån (2,5 %) för att få partistöd (som gör att man har råd att ha anställda och kan lägga mer pengar på marknadsföring). Men! De fick 1 procent av rösterna. Det här är ett parti som har funnits i drygt ett år och som minst sagt har behandlats beskt av medierna. Ändå röstar var hundrade väljare och totalt ca 55 000 människor på dem och på en feministisk politik! I detta fall är en procent ett fantastiskt resultat. Det gör mig rörd och lycklig, trots allt. Dessutom visade en färsk Sifo-undersökning att uppemot tio procent skulle vilja se F! i riksdagen eller skulle kunna tänka sig att lägga sin röst på dem - denna siffra ökar om svarspersonerna visste att F! skulle komma in i riksdagen. Det kan bara gå bättre i framtiden!

Och by the way, heja min hemkommun!:

Boktips

Först läste jag Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Den var så himla bra! Inte alls särskilt tjock, men den rymde så mycket! Gammaldags språk men ändå lättläst och med så snygga formuleringar och så mycket analys i så få meningar. Helt fantastiskt! Den berättas ur Doktor Glas perspektiv och kretsar kring hans tillvaro men framför allt kring de problem han har med traktens präst, Gregorius, som enligt honom är en vidrig människa. Vad som händer ska jag ju inte säga, men boken var så himla bra och bra är det också att Bengt Ohlsson nu (2004) har skrivit en annan bok, som heter just Gregorius och där det är prästen som berättar. Jag var såklart tvungen att läsa den också och den var också jättebra och framför allt intressant. Inte ofta som man får en roman ur två personers perspektiv. Till skillnad från Doktor Glas är den här boken ganska tjock och mycket mer utförlig och beskrivande. Självklart får man här mer sympati och förståelse för prästen, som inte längre framstår som så vidrig utan som en mer osäker och godhjärtad människa. Detta gör ju förstås inte att man tycker att han är sympatisk när han våldtar sin fru - något som är obegripligt med tanke på hur respektfull och omtänksam han verkar vara i övrigt. Det var hur som helst en jättebra bok, fast nästan lite väl tjock kanske och på det sättet verkligen motsatsen till dess tunna föregångare, som fortfarande imponerar mest på mig - främst på grund av att Söderberg säger så himla mycket med så få ord. Hur som helst, båda är läsvärda och har man läst Doktor Glas måste man ju nästan läsa Gregorius. Hurra för bra böcker!