Ölkväll ikväll

Jag och kompisen hade inga planer för kvällen så vi bestämde oss för att åka till grannkommunen och gå ut och ta en öl på ett ställe där. Har bara varit på stället en gång och då var det en del folk där och väldigt mysigt. Det var en onsdag tror jag, åtminstone vardag. Nu kom vi dit vid åttatiden, en måndag, och det var helt dött! Ingen annan än vi där. "Har ni öppet till tio?" frågade jag, eftersom en bekant sagt att han trodde det. "Nja, tio vet jag inte" sa tanten bakom disken och jag kände genast att jag gjort ett misstag och förtydligade att det jag egentligen undrade var om de hade öppet en stund till. Sedan sa hon något mer som var ganska "kort" och vi kände oss väl lagom välkomna men kom senare fram till att det nog bara är det normala sättet här. Att vara glad och översvallande som vi, eller åtminstone min kompis, är ju inte helt vanligt. Vi kände oss lite som storstadsbrats som kom och inkräktade på den lokala puben. Hur som helst var det trevligt trots att det bara var vi där. Tog två öl var, spanade sedan genom fönstret mot stället mitt över vägen, men det var helt nersläckt. Vi hade ju åtminstone räknat med att några lokala alkisar skulle vara ute någonstans, men nej. Fick skjuts till Fagersta och åkte förbi två ute-/ölställen där - båda nersläckta. Tredje stället lyste, men det är hotell där så det kan ju vara därför och vid det laget hade vi nog tappat hoppet om att gå ut någonstans där fler än vi skulle befinna sig. Det här gav ju hur som helst en liten påminnelse om varför storstaden är att föredra som boplats i åtminstone några år till.

Jag måste dansa!!!

Går det att ha tråkigt på ett ställe där de spelar Mr Vain på dansgolvet? Jag tror inte det. Var på kräftskiva igår, med massa nya människor. Det var kul och det var gott med kräftor och annat, och så spelade vi fia med hutt. Är tacksam för att jag inte är mer bakis än vad jag är idag. De bodde i ett stort hus. "Jag skulle inte veta vad jag skulle göra med ett så här stort hus" sa jag till min kompis. "Nä, men man kanske planerar för framtiden om man vill ha barn och sådär" sa hon. Alltså det funkar ju att köpa ett stort hus i en småstad eftersom det ändå är billigare än en etta i storstan, men just på grund av det verkar det som att folk som bor här inte fattar hur stor yta som faktiskt behövs för att till exempel ha familj. Vardagsrum och sovrum till varje person är väl rätt vettigt, men man måste liksom inte ha tre rum över när detta är fixat. Jag menar vad fan ska man med det till? Sätta alla sina saker som man har råd att köpa för att det är så billigt att bo här...? Men ja, som sagt, när det är så billigt kan man ju köpa det ändå utan att fundera närmare. Bara intressant med så olika perspektiv i små- och storstaden. Det var hur som helst ett fint hus. På krogen dansade jag järnet som alltid här. Har aldrig så roligt som när jag går ut i den här stan. Beror väl både på sällskapet och att dansgolvet alltid är välfyllt. Och sen måste jag nog konstatera att gamla danshits från ens uppväxtår är super att dansa till. Det var ju inte jättemånga nya hits som spelades precis. När jag kom hem hade jag ont i fötterna, trots bekväma sneakers. Ett bra tecken!

Hänt på sistone

Jaha, så har hösten kommit igen. Det gick snabbt. Plötsligt blev det grått och regn och kallare och sedan har det varit så. Jag hoppades på ytterligare en varm (somrig!) period, men det verkar inte så lovande just nu. Det här gråa vädret som råder i Göteborg börjar gå mig på nerverna. Får väl se om det är här jag blir kvar under hösten. Vet ännu inte vad jag ska sysselsätta mig med. Det börjar bli en liten aning jobbigt att aldrig få några besked om jobb och skola, men det är ändå helt okej att inte ha en exakt utstakad plan för den närmaste terminen. Intressant är att det däremot verkar mer provocerande, eller kanske svårbegripligt, för andra att jag inte vet. Folk slutar aldrig fråga "hur blir det i höst nu då?", trots att jag sagt att jag inte kommer att veta det förrän i september. Men nog om det.

Har blivit sambo nu också. Det var jag visserligen innan också, men inte med den som jag var tillsammans med. Det kändes skönt att flytta nu, lämna betongen lite. Inte för att inte resten av staden också är betong... Vore det inte för miljön så skulle jag flytta ut från stan och skaffa en bil som jag kunde köra hit med. Det känns bra att vara sambo i alla fall, men så är det ju bara tillfälligt, tills jag vet något om framtiden. "Jaja, vi får väl se" sa kompisen, men jag känner mig inte som en person som bara råkar flytta ihop permanent. Well well, vi får väl se, som sagt...

Har inte varit så bra på att skriva nu på sommaren. Ska försöka bättra mig. Nu inför valet finns det ju en hel del intressant, men det får isåfall bli en annan dag. Det här var bara en liten uppdatering.