VÅLD

Priset - varsågod!

Jaha, så mycket kostar våldet. Och då har de förstås inte beräknat värdet av kvinnojoursarbetet som en massa kvinnor utför ideellt. Hade man fått lön för det arbetet, vilket givetvis varit fallet om det gällt misshandel av barn eller män, så hade det blivit ännu dyrare. Och så kan man tänka på krig också och börja undra om mansskatt verkligen vore en så himla befängd idé.

Hur många barn ska du ha när du blir stor?

Jag är uttråkad! Det står för stilla och händer för lite och jag har för lite energi. Umgås lagom mycket med min pojkvän, så det är inte någon slags parkoma. Skulle däremot behöva umgås mer med folk i allmänhet och festa mer. En del hänger nog på att jag inte är i skolan nu (gör inlämningsuppgifter) och därför inte har några bra och sociala vardagsrutiner. Men även när jag är med vänner kan det vara trist. Jag känner mig som... 35? Jag och en kompis var hemma hos en annan kompis idag och det var kul för vi har inte setts på ett tag och så fick jag dessutom se den nya lägenheten som hon flyttat till. Vi pratade om skolan och sånt. Och så pratade vi om lägenheter, barn (huruvida man vill ha något i framtiden och sånt), pojkvänner, flytta ihop och cellprovskontroll (eftersom jag ska på det imorgon). Hallå! Hur gamla är vi!? Hur kul är det!? Varje ämne var väl intressant för stunden men såhär i efterhand känns det otroligt uttråkande. Gav det något nytt? Nej. Har jag pratat om det förut? Ja. Kommer jag att prata om det igen? Ja - hundra gånger! Är det för såna samtalsämnen som man har sina kompisar? Ibland känns det nästan så. Det är ju dödstrist! Inte konstigt att man blir slö och inte partar jämt. Det är ju inte som att såna där samtalsämnen ger värsta partypeppen direkt. Värsta onda spiralen. Jag vill ha kul och prata om inspirerande saker. Jag måste göra något nytt! Tur att det blir sommar snart och jag måste flytta härifrån i höst och göra något annat.