Midsommar

Jag tror att jag har lite semester från bloggen. Orkar inte skriva så ofta, och kan inte heller för den delen eftersom jag är och ska vara borta en del nu i sommar.

Midsommarafton var hur som helst trevlig. Vi firade i förorten, vid en liten sjö där vi satt bra i solskenet på kvällen och där det fanns mat-vänliga änder - till och med
jättesöta små ungar. Grillade och drack lite öl och sedan gick vi till lägenheten och åt chips och drack lite mer. Det kändes trevligt och lagom seriöst. Helt okej midsommarfirande.

Eftersom jag inte har så mycket att skriva för tillfället och eftersom halva det här året snart har gått så tänkte jag att jag skulle göra en liten utvärdering av hur det gått med min framtidsplan som jag skrev runt jul och nyår. Såhär löd den:

1. Aldrig vara otrogen igen.
Om jag är det; vara totalt ärlig.
- Har inte varit otrogen. Har inte haft någon som jag kunnat vara otrogen mot heller. Däremot varit ärlig när jag tyckte att det kanske var på sin plats, men det visade sig vara helt onödigt i det fallet.

2. Umgås mycket med folk som jag känner.
- Nja, sådär. Har umgåtts en hel del med folk, men inte så mycket som jag velat. Vilket kan ha att göra med punkt fyra. Vill verkligen bättra mig vad gäller detta.

3. Satsa ordentligt på studierna.
- Fungerade en halv termin och då mycket bra. Sedan har det gått utför, tyvärr. Kan inte ta saker på allvar längre. Men ska försöka skärpa mig i höst, är nog bara i en svacka nu.

4. Göra mer kul saker på fritiden.
- Har jag absolut gjort! Kanske med en aning för mycket seriösa saker, i förhållande till rent roliga grejer. Men jag har i alla fall lyckats engagera mig en massa och det känns bra.

5. Vara mer öppen för olika typer av människor.
- Hm, vet inte. Det har nog gått upp och ner, men kanske mest ner på sistone... Vet inte riktigt.

6. Inte tappa hoppet.
- Har inte tappat hoppet! Tvärtom.

Samt nyårslöftet: Ha sex med bra karlar.
- Hm, ja, i stort måste jag väl säga att jag levt upp till det, även om en var en dålig person.

Kanske 4,5 poäng av 7 möjliga då. Det är ändå helt okej. Men bättre ska det bli!

Öldrickande

Ojoj, Hultfredsfestivalen. Är för full för att återge särskilt mycket. Haha, full full, det är roligt. Är så sugen på _kall_ öl nu så det är inte sant, efter en veckas ljummen alternativt varm öl. Och snart blir det resa igen. Ska snart skriva någonting vettigt. Hm.

"Kolla på dom andra, tyck som dom tycker. Det är inte roligt att va' nykter"
/De lyckliga kompisarna

Hahaha! Nu har vi köpt chips och choklad för 77,50. Mums.

Hultsfred!

Wohoo! Snart blir det festival!

Vilket innebär ytterligare en veckas blog-skolk. Håll till godo med en liten text av Miss Universum ur hennes nya bok "Miss Universum, samlade texter och bilder 1997-2005":

Miss Universum rapporterar om läget för kampen och om alla gubbar som ljuger
Är du man? Är du en torr person? Använder du svarta kläder? Har du minsta lilla antydan till håravfall? Har du börjat utveckla kalaskula? Ja, då är du hjärtligt välkommen som lärare på institutionen för fri konst på Konstfack. Den varan kan vi aldrig få nog av. Hur länge kan våra killar professorerna hävda att det inte finns kompetenta kvinnliga lärare? Hur länge kan dom bortse från studenternas krav på kvinnliga lärare som har framförts under flera år? Hur länge kan vi stå ut med deras undanflykter, som brukar låta: "Vi beklagar sorgen. Vi är medvetna om problemet, vi är hemskt ledsna, men tyvärr, det finns inte så många kvinnliga konstnärer och dom som finns vill inte jobba här. Vi har verkligen försökt. Det finns inget att göra. Det luktar lögn och dubbelmoral. Jag spyr på alla självgoda ingrodda lärare som vägrar fatta att Konstfack är till för eleverna och inte för deras egen karriär. Bort med alla gubbar så att vi kan andas.

/Miss Universum

Rätt person på rätt plats?

Idag har jag gjort många saker, men jag tänkte nämna en. Jämställdhetsgruppen hade bjudit in Ritva Holmström - som bland annat jobbat i 12 år som chef för Kriscentrum för kvinnor (här i stan tror jag) - att hålla en föreläsning för oss om sexuella trakasserier och framförallt hur vi kan bemöta och hjälpa personer som varit utsatta för sådana. Prefekten och institutionens jämställdhetsansvarige (som ska jobba med frågorna 10% av sin arbetstid tror jag) var också inbjudna och på plats. Det var en bra föreläsning och gruppen var lagom stor för att ge utrymme för diskussion. Jag tror att vi fick ut ungefär det som initiativtagaren hade tänkt sig, i alla fall var jag hyfsat nöjd (men det kändes som om tiden var lite för kort). Däremot var skolans jämställdhetsansvariga inte riktigt belåten. Hon tyckte att det blir för smalt när man fokuserar så mycket på sexuella trakasserier, för att det blir så mycket på individnivå med enskilda fall när det kanske är större strukturer på arbetsplatsen som borde ändras. (Självklart hade strukturer redan nämnts av föreläsaren.) Hon "trodde inte riktigt på det här med att..." ja, fokusera så mycket på det. Det blir så snävt och smalt. Någon sa att det kanske är bra att börja med de problem som är värst. Någon annan frågade henne om hon inte trodde att man måste börja med att bena i ett fall i taget för att kunna nå den där större strukturen, och om inte vad hon isåfall tyckte skulle vara bättre - att ändra hela strukturen på en gång, okej, men isåfall hur? Hon hade inte direkt något svar att ge men skrattade väl lite uppgivet åt det i stort sett omöjliga i den bilden. Och när någon sedan (hm, vid närmare eftertanke hon själv), som kommentar på att de flesta faktiskt beter sig bra på arbetsplatserna, uttryckte att nästan alla personer är problematiska på något sätt så sa hon (också) att det bästa vore att ha föreläsningar och lektioner inspelade i förväg och visa dem istället så att man slapp den problematik som kan uppstå i det direkta mötet mellan elever och föreläsare, typ. Det tyckte hon och prefekten var lite lustigt.

Och okej, det där kanske skulle ses som lite oskyldigt skämtande. Men ärligt talat så vore det skönt att veta att skolan hade en jämställdhetsansvarig som brann lite mer för sin uppgift än att hon ifrågasätter arbetet mot sexuella trakasserier - utan att ha något annat förslag på vad man borde jobba med och isåfall hur - och som inte har något bättre att komma med än (ett skämt om?) att vi borde avskaffa den direkta undervisningen för att ersätta den med videoinspelningar. För det var så gott som bara det hon sa.

Kan jag kanske få jobbet istället?

(Tack och lov sa ett par kloka personer att det är i mötet med andra som man lär sig saker och som utveckling kan ske. Mer öppna möten och diskussioner behövs för att kunna komma till rätta med problemen. Inte tvärtom.)

Lite av sms-kulturens förtjänst kanske?

Det är lustigt med folk. Ibland träffar man personer, lite här och var, som man gillar och vill träffa igen och så. Men så gör omständigheterna att det inte faller sig naturligt att ses och det hela rinner ut i sanden. Verkar det som. Men så plötsligt piper det i mobilen ett par månader eller ett halvår senare och då är personen plötsligt på väg till staden man bor i, eller så har den bara suttit och tänkt på en och ville höra av sig. Och då har man redan placerat den på det "inaktuella" stället i hjärnan där folk hamnar som man känner till men som inte känns särskilt aktuella i ens liv. Men så gör det en så glad! Allting knyts liksom ihop och blir mindre definitivt och mer öppet än väntat och det känns (oftast) verkligen trevligt. En sådan sak hände mig häromdagen. Och jag hoppas på fler framöver...

Ladyfest!

Vår första Ladyfest Gbg-kväll hade vi igår på Uppåt Framåt. Woho, vad bra vi är! Vi hade fått vår snygga skylt och våra superschysta pins och CAT5 (med medlemmar från Light Bulb Project) uppträde och var skitbra! The Ladies ( = vi, fast inte jag personligen tyvärr (men nästa gång!)) var DJ:s och supergrymma såklart. Åh, så himla bra och kul!