Ledsen

-Hej, hur är det?
-Inte så bra.
-Nää... *suck av medlidande* Men förutom det där då?
-Jodå, då är det väl okej.

Hur länge kan man med att säga att det inte är bra? Det är ju inte bra. Och för en gångs skull känns det inte som ett läge där man måste låtsas. Och ja, förutom "det där" så är det väl inte dåligt. Men det är bara "det där" som känns väsentligt. Jag gör ju ingenting. Jag jobbar inte och pluggar inte. Umgås bara en del med kompisar och det är väl trevligt, men nu när ångestklumpen försvunnit och jag bara är ledsen så tränger det tyvärr igenom allt umgänge också. Ångesten var bättre, den gick att ignorera - under längre stunder om jag hade tur. Sorgen tränger igenom allt. Gå och lägga sig och gråta, vakna och gråta, gråta i duschen, gråta när jag skriver. Gråta i min kompis knä. Gråta i bilen men tvinga mig att låta bli. Jag vill inte dö i en trafikolycka. Jag önskar att det kunde gå över snart.

En annan sak som jag tänkte på. Tänk om inte musik fanns, då kanske man skulle tagit livet av sig för länge sedan. Jag menar inte "jag är så ledsen nu, om jag inte hade musik hade jag inte velat leva". Men sammanlagt har man ju mått dåligt så otroligt många gånger (och många gånger inte haft så bra distans till saker och ting heller) och då har man alltid kunnat lyssna på musik och den kan i alla fall hjälpa lite. Om den inte funnits så hade det alltid varit lite jobbigare. För att inte tala om kompisarna. Men det här är nog första gången som jag skulle kunna börja gråta inför vem som helst. "Om jag gråter offentligt - då är jag extremt ledsen." Jag trodde faktiskt aldrig att det skulle hända.

Moralen!

"Annika! ANNIKA!! Han försöker förgifta dig! Han försöker förgifta dig!! Han vill ge dig dry martini med svarta oliver!"

Dry martini, med eller utan oliver, ger mig dåliga minnen. Och eftersom min kompis mamma prompt menade att det var gift som jag inte fick dricka så fick det bli någon vaniljvodkadrink istället. Vi var ute på landet och skulle bada vedeldad bastu och rulla i snön. Det var första gången och jag måste säga att snörullningen inte var så farlig som man kunnat föreställa sig. Är dock glad för att det inte var isvak som vi skulle hoppa i. Det var också första gången jag badade bastu på väldigt, väldigt länge och det var så himla skönt. Nackdelen med att värma upp kroppen en massa och sedan kyla ner den genom att gå ut och rulla sig i kall snö var att huden blev mycket känslig och gick sönder på en massa ställen, så nu har jag små rispsår här och där, främst på knäna. Efter bastun blev det dusch, varma mackor och en skön säng. Det var precis den typen av juldagsfirande jag behövde och jag ångrar inte för en sekund att jag inte gick på krogen (särskilt inte när man var tvungen att stå i kö i två timmar för att komma in).

"Vaknade" av att den jättesöta katten slickade mig i håret. VAKNADE av att den söta katten slickade mig på ögonlocket med sandpapperstunga. Hjälp, det var otrevligt. Frukost till Nalle Puh. Tiger var ute och letade efter sitt släktträd, men hittade inga andra tigrar någonstans. De andra vännerna i Sjumilaskogen skrev ett falskt brev (!) till honom som skulle föreställa ett brev från tigersläkten. Vad är detta för moral i ett barnprogram!? Jag blev chockad. Sedan skulle Tiger ordna fest och väntade sig att alla hans tigersläktingar skulle komma och då klädde vännerna ut sig till tigrar och kom till festen! Moralen, moralen!?! Fast Tiger avslöjade dem och blev ledsen. Sedan höll han nästan på att dö i en lavin, men han var så ledsen att han inte verkade bry sig, fast så räddade Ru honom. Och sedan kom Christoffer Robin och undrade vad som var fatt med alla och så fick han situationen förklarad för sig. Och så sa han att Tiger inte skulle vara ledsen längre, för han hade ju familjen precis där - nämligen alla vännerna - och sedan blev det fest igen och alla var glada. Så det var ju en fin sensmoral i slutet. Och jag tänkte på det här med brevet och så, att de bara ville göra honom glad. De kanske tyckte att det var rätt att göra så trots att det inte var ärligt, för att det gjorde Tiger så glad och lycklig som möjligt? Men hur ska barnen fatta att man ska vara ärlig och inte ljuga då? Hm, jag blev helt konfunderad. Är det okej att ljuga om det inte förstör något utan bara hjälper för att göra någon glad, liksom? Vad ska man säga till sina barn, om man har några? Hm. Fast jag tror att det viktigaste var att det slutade lyckligt och att man fattade att man ska vara glad för de vänner man har och att man med dem kan vara som en stor, lycklig familj, typ. Fint.

pepparkakor

Att vakna upp och gråta på julafton var en helt ny upplevelse som inte alls var rolig. Jag antar att chocken börjar släppa lite medan sorgen alltmer tränger fram.

Och nu dagarna innan jul har det planerats tider och mat och så vidare. Vill jag ha det och det på julbordet? När är det bäst att vi äter? Ska vi dricka glögg till Kalle Anka allihop? Blir det bra om alla kommer klockan tre då? Jag kunde inte bry mig mindre. Jag är glad om jag slipper börja gråta inför halva släkten. Jag har ingen aptit. Jag som egentligen älskar mat kommer inte på att jag måste äta förrän magen plötsligt skriker och gör ont och då vill jag fortfarande inte ha någonting. Smörgås och pizzabitar är idealt.

Igår var mina kompisar här och bakade pepparkakor. Det distraherade lite. Hela familjen var hemma och mina kompisar bakade glatt pepparkakskönsorgan och pepparkaksgubbar som bar dem. Det var bara glasyren som fattades. Fan, nu kom jag på en sak. "På julafton ska jag vara glad och positiv." Jag är faktiskt inte säker på att det går. Det där skrev jag dessutom innan det sista jobbiga hade hänt.

Men för all del, god jul!

Tillägg: Att allting har kommit fram känns visserligen som en lättnad, men lättnaden är inte särskilt stor i jämförelse med den ökade tyngden.

Årets låtar

Man ska väl skriva för sin egen skull tror jag. Precis som med musik. Jag är nog rätt enkelspårig. Jag kan lyssna på samma låtar om och om igen, om de får mig att må bättre. Stackars de som jag bor med, de blir nog trötta. Om de märker nåt. I år har jag lyssnat ganska mycket på några låtar.

Under våren åkte jag en del med en viss buss, som jag inte kommer åka med på länge nu tror jag. Då brukade jag lyssna på The Knife. Precis som när jag skulle gå ut - mycket bra förfestmusik. Fast jag kan ha lyssnat sönder skivan lite nu.

The Knife - Pass this on

I'm in love with your brother
what's his name
I thought I'd come by to see him again
and when you two danced
oh what a dance
and when you two laughed
oh what a laugh

Has he mentioned my age, love
or is he more into young girls with dyed black hair
I'm in love with your brother
I thought I'd come by

I'm in love with your brother
yes I am, but maybe I
shouldn't ask for his name
and when you two danced
oh what a dance
and when you two laughed
oh what a laugh

Does he know what I do
you pass this on, won't you
if I asked him once what would he say
is he willing, can he play

I wasn't really looking for some more than
some company on the dance floor
does he know what I do
you pass this on, won't you

The Knife - You make me like charity

You try to feel it but you can't wake up
You try to touch it but you can't wake up
You're holding ice and you don't wake up
increase the size and you don't wake up
I do it backwards but I don't wake up
try to reverse but I don't wake up
I sit astride but I still don't wake up
more than a second
when reading the newspaper
I felt the war
I felt her exposed position
I saw myself in the picture
and I
I took a cab there to hold her
I took a plane there to feel what she felt
You make me like charity
instead of paying enough taxes

Sedan blev det sommar och jag köpte en ny superbra skiva med Alice in Videoland. Hög volym och dansa dansa dansa. Eller bara lyssna.

Alice in videoland - Videogirl

her hair, it shines
it's reaching to her waist
she's fair, divine
I swear, you'll be amazed

if you'd stand beside her
you wouldn't show
but you can't deny her
she won't let you go

She's a videogirl
She's a videogirl
She's a videogirl
In his head you see
I wouldn't wanna be her
(Instead of me)

in your imagination
made up to fit your taste
a brief infatuation
another pretty face

She's a videogirl
She's fiction
A videogirl in his head
She's a videogirl
An addiction
You wouldn't wanna be her
(Instead)

Och sedan blev det lite mer sorgligt, och jag kunde inte låta bli att lyssna på den här låten hela tiden.

Alice in videoland - Panic

I was head over feet
for a fact commited
you said I would cheat
and I cracked and I did

I didn't look
so I mistook
the fact, your acts
were goodhearted

Is this feeling
An obsession of an evilness
It's revealing
It's sweating through
My evening dress

I'm in a moonlight of madness
Wrapped up in sadness
I don't understand myself
God, I wish I was somebody else
I can't deny

I lost the game that I started
I'm to blame that we parted
can no longer deny
I leave love to die

you had me fooled
though I set the rules
I thought you wanted me
to raise my hands

I thought that we were through
now I understand

Och så lyssnade jag rätt mycket på "Diamond" av Klint, från Snatch soundtrack. Fast den är instrumental. Tyvärr gjorde den sig inte så bra i den kassa ljudanläggningen i min Citröen från -88, där jag måste använda konverteringsband för att lyssna på cd-skivor i min cd-spelare.

Och så blev det höst och den var ganska trevlig, men blev så småningom alltmer jobbig. Det var lättare när man var liten. Jag var tvungen att lyssna jättemycket på den här låten. Mycket trevlig.

Julie Ruin - Stay Monkey

Yr love you know it tastes as sweet as
Cold coconut ice cream
Not knowing makes me happy
I just wanna wait and see
Everyday is inhibition
The television is calling you name
Don't do it
I don't want you to
Come on lets not go away
I want I want I want
You to stay monkey with me
Stay monkey with me
Its the movie that never gets filmed
Its the story we won't tell
Its the dolphins speaking our language
Come on baby come one baby don't say why
I want I want I want
You to stay monkey with me
Stay monkey with me

Afraid is much better than a false forever

Och så finns det en som håller vår, sommar, höst och vinter. Inför tentor och när jag är skitledsen och när jag bara vill ha lite mer energi och bli glad och så vidare.

Le tigre - Keep on livin'

You hide inside, so not okay (keep on, keep on livin')
What if you remember more today (keep on, keep on livin')
The phone rings but there's too much to say (keep on, keep on livin')
You tell them to go when you wish they would stay (keep on, keep on livin')
You gotta keep on (keep on livin!) ......

Disproportionate reactions just won't fade (keep on, keep on livin')
Every dude you see puts you in a rage (keep on, keep on livin')
Or stupid shit keeps making you cry (keep on, keep on livin')
Your friends are worried you won't tell them why (keep on, keep on livin')
You gotta keep on (keep on livin!) ......

Look up to the sky sky sky. Take back your own tonight. You'll find more than you see. It's time now now get ready. So you can taste that sweet sweet cake and feel the warm water in a lake (y'know). What about that nice cool breeze? And hear the buzzing of the bumble bees. Just live beyond those neighborhood lives and go past that yard outside andpush through their greatest fears and live past your memories tears cuz you don't need to scratch inside. Just please hold onto your pride and... so don't let them bring you down and don't let them fuck you around cuz those are your arms, that is your heart and no no they can't tear you apart. They can't take it away, no! This is your time this is your life and.... (keep on livin!)

Framtidsplan

Okej.

Aldrig vara otrogen igen.
Om jag är det; vara totalt ärlig.

Umgås mycket med folk som jag känner.

Satsa ordentligt på studierna.

Göra mer kul saker på fritiden.

Vara mer öppen för olika typer av människor.

Inte tappa hoppet.

Och lite nyheter...
Lite ironiskt är allting. Okej, jag sabbade allt. Men nu är jag fri. Han som varit intresserad mycket länge, medan jag varit upptagen, har nyss träffat en annan tjej som han ska dejta nu i dagarna. Inte för att jag säger att något skulle hänt mellan oss annars, men tajmingen för allting som händer just nu måste vara typ världens sämsta. Vi kunde bara skratta åt det. Det var faktiskt rätt komiskt. Jag är inte ledsen eller så, inte för det i alla fall. Men livet är rätt lustigt ibland. Tyvärr kan jag inte riktigt roas av det eftersom jag är så apatisk för tillfället, men idag är i alla fall mitt chocktillstånd lite mindre påtagligt än igår. Men försvinner gör det nog inte på länge.

återcitat

"'Folk skiljer sig för lätt', hör man ofta kristna eller andra bakåtsträvare häva ur sig. Varför ska man hänga sig fast som en desperat igel vid någon om kärleken inte längre är närvarande eller om man lämnat den gemensamma väg som man från början var överens om att följa? Nej, folk som bryter tvåsamheten visar på eget tänkande, styrka och vilja att gå vidare i livet. Och vad är det egentligen som är så ärofyllt med att leva ihop tills döden skiljer en åt? Om det nu finns någon mening alls så kanske den just är att ingå gemenskap ett tag för att sedan gå vidare i livet."
/Mian

Jag antar att det är sådana tankar jag ska tänka.

"Och du får inte förakta dig själv, det är det värsta man kan göra."
Tack mamma.

Jag är inte glad

Fy fan. Det här landet är mörkt, kallt och deprimerande. Hur ska jag stå ut? Jag måste ju bo här igen, förr eller senare, antagligen förr, men jag vill inte vara här. Fast där jag vill vara vill jag inte heller vara just nu, eftersom allting fuckat upp sig. Okej, jag kanske tycker att det är hemskt här för att jag är ledsen och tycker att allting är hemskt, men det är ju helt dött ute och det händer ingenting. Haha, för jag har gjort mycket mer än att åka spårvagn från tågstationen och sedan gå till lägenheten där jag nog ska bo. Nej. Åh, suck.

På julafton ska jag vara glad och positiv.

Vänta lite nu...

"Du kommer aldrig att träffa någon som lever upp till dina höga krav."

"Du är så krävande."

Och nu, "DU kommer aldrig att leva upp till mina höga krav" kanske? Klart att man har krav. I första fallet var jag sexton, kan dock inte tänka mig att jag hade så himla höga krav då. Nu kanske. Jag vet inte. Jag kräver att bli visad respekt och uppskattning i åtminstone samma grad som uppskattning visas andra. Jag kräver att känna att jag är speciell. Ja, jag behöver bekräftelse. Alla behöver bekräftelse. Jag tror att jag kan ge andra bekräftelse. Jag försöker vara snäll och bra fast jag är svinledsen, men jag blir nog inte bättre än såhär.

"Jag älskar dig."
"Hur vet du det - vi känner ju knappt varandra?"
"Men det känns som det. Om det inte är såhär det känns när man älskar någon så vet jag inte vad det innebär."

Väx upp. Jag kan inte bli intresserad av någon som inte förstår att man måste veta någonting djupare om varandra, ha gått igenom åtminstone någonting tillsammans, för att veta att man älskar någon annan. Shit, hur kan man säga sådär? Om det från början funnits en chans så vore den ju helt sabbad nu.

Förhållandequiz.
1. Gör personen dig lycklig?
2. Ger personen dig bra självförtroende?
3. Är du lika lycklig/lyckligare när du är/bor tillsammans med personen än när du är singel eller bor själv?
4. Är du tillsammans för att det känns rätt och inte för att du inte vet hur det vore annars och är rädd för att veta?
5. Är du en lika bra eller bättre person när du är tillsammans med personen som/än när du är ensam?

Ja-svar ska vara bra.

"Du är så negativ. Du klagar så mycket."

Flashback... "Är du en lika bra eller bättre person när du är tillsammans med personen...?". Just det ja, hm. Hur är det nu egentligen?

"Annika has a very positive attitude when it comes to work and people around her..."

Hm, vänta lite... "...positive attitude". Kan jag skriva det i min anställningsansökan då - jag har ju bevis!? Jag är en positiv tjej. Hahaha. Nej, nej, vänta igen... "Du är så negativ." Eh, förvirring.

"Men kan du inte stanna? Vad är det för fel på mig!?"

Det är inget fel på dig. Jag hade gärna stannat, men det blev för jobbigt. Nu kan jag stanna om du vill. (Kanske sex också, det kanske ger mig bekräftelse?? Det är nog inte så bra i så fall.)

"Jag älskar dig fortfarande. Jag har alltid älskat dig."

Jag har alltid älskat dig också. Det är därför det är så jobbigt. Du är den underbaraste person jag träffat.

"Better afraid than a false forever."

Kanske det, jag vet inte. Men inte hur länge som helst.


Jag ska gå till en psykolog nu och rensa min hjärna.

It's been a while

Jag åker hem nu.
Var på jobbet idag och lämnade tillbaka mina kläder. Det var kallt där. Ett par av de automatiska dörrarna in till "vår" del av stationen, dvs den lite lite varmare, hade gått sönder så de stod öppna. Chefen gick i ytterkläder - kappa och halsduk - och höll på att frysa ihjäl. Ett tips till den som ska till den här stan och jobba är kanske att inte söka jobb på en tågstation, för det är inte så varmt där. "Åh, det är så kallt!", "Men, du är ju från Sverige", "Ja, men där är det i alla fall varmt inomhus".

Jag har inte varit på Notting Hill market (förutom när det var festival), eller på Science museum (fast förut har jag varit där) eller på en japansk restaurang som jag borde ha gått till, eller libanesisk restaurang som jag också skulle gå till och jag åkte aldrig till Canterbury. Jag köpte aldrig heller bönor eller mochi i Chinatown, för jag hann tröttna på det innan dess. Handlade kläder gjorde jag, det är till och med lätt för en sån som mig när man är här. Och jag lärde mig lite koreanska. Lite. Nu ska jag hem och baka pepparkakor, dricka glögg och äta lussekatter. Träffa alla människor som jag tycker om, flytta in i en ny lägenhet och skaffa mig ett (nytt) liv. (Tack för tipset.)

åh, vad skönt med en varm dusch. ha!

Jag skulle kunna skriva om jättemånga saker, men jag har inget bra att säga. Så istället kan jag berätta att det här landet fortsätter att vara ett u-land och att det nu är tredje (fjärde?) veckan som allt vatten, utom kallvattnet i handfatet, försvinner tre timmar varje förmiddag. Det är inte så bra när man ska upp och jobba eller dylikt och vill tvätta håret. Visserligen försvinner det strax före åtta eller så, så om man jobbar riktigt tidigt funkar det. Igår tog jag en kvällsdusch och tvättade då äntligen mitt hår för första gången på tre dagar. Håret var ganska äckligt. Den vanliga förmiddagsproceduren ser annars ut såhär: Ta största kastrullen, fyll den med vatten och värm på spisen. Häll en del av vattnet i handfatet och fyll på med lite kallvatten. Tvätta viktiga kroppsdelar. Häll lite kallvatten i det som är kvar i kastrullen så att det blir lagom temperatur. Häll över huvudet. Men det har ju sin charm och kraven sänks lite. Det kommer bli konstigt att komma hem till Sverige och alltid ha vatten i alla kranar, och vanliga golv (inte heltäckningsmatta) och isolerade fönster och inte mögel i något rum, inte ens badrummet. Jag vet inte om jag kommer uppskatta det, jag trivs rätt bra med boendet här. Efter en vecka kommer jag antagligen vara supernostalgisk och bara "åh, det är så mysigt med den engelska standarden!". I och för sig klagar jag egentligen inte nu heller, jag är mest fascinerad över hur de kan tänka så kortsiktigt och därmed konstruera och bygga så himla osmart. Men ingenting spelar egentligen någon roll när man har ett stort och varmt duntäcke att krypa ner under varje kväll. Blir det för jobbigt kan man bosätta sig i sängen, under det. Förutom att jag snart ska flytta då...